CLOSER
Arbisteatern
av Patrick Marber
Medverkande: Emelie Dahlskog, Karoline Lidberg, Frippe Pettersson och Johan Pettersson
Regi: Robin Karlsson
Dramaturg/regiassistent: Kerstin Eriksson
Scenografi: Ulrika Tallving
Prod: Nerd Productions
Spelas tom 7 november (onsdagar-torsdagar)
I den ärorika Arbistetern vid Bredgatan, som förr gav operetter och musikaler visas nu, och sedan några år tillbaka, dramatik med andra preferenser. Bakom produktionerna står Nerd Productions.
Nu visas dramat Closer av den brittiske dramatikern Patrick Marber. Filmen med samma namn, som kom 2004, är mer känd än pjäsen den är baserad på. I filmen medverkade stjärnor som Natalie Portman och Jude Law.
Closer är ett drama om relationer, lögner och sanningar. Inledningsvis befinner sig Dan och den unga, lite vilda Alice på en akutmottagning. Dan har plockat upp den avsvimmade tjejen på gatan, efter att hon blivit påkörd av en bil och blivit lindrigt skadad i benet. I väntrummet dras de båda till varandra, och efter att en läkare har kollat upp henne så följer Alice med hem till Dan och en romans flammar upp.
Alice är en intensiv, impulsiv och hemlighetsfull ung kvinna som törstar efter att bli älskad och frikostigt ger tillbaka av sin egen kärlek.
Dan är en ganska färglös figur som arbetar med att skriva dödsrunor på en tidning. Han har haft författardrömmar som han inte vågat göra verklighet av.
Men Alice återuppväcker Dans drömmar och efter bara några minuter sitter han för fotografen Anna, som tar porträttbilder till omslaget till hans debutroman. Anna är en vacker, mogen kvinna. De blir omedelbart förälskade i varandra, och deras förhållande fortsätter bakom Alices rygg.
Ytterligare en bit in i pjäsen stiger den lite burduse och ensamme läkaren Larry in i bilden. Anne och Larry stöter ihop med varandra och blir i sin tur förälskade. Bakom Dans rygg rullar ett förhållande igång.
Pjäsens dynamik är baserat på lögnens kontra sanningens idiotier, och hur vi trots detta använder oss av både lögner för att kunna bli frikända från begångna misstag och medvetna klavertramp, och sanningar för att såra, både oss själv och de vi älskar. De fyra karaktärerna kräver sanningen av varandra, men i nästa andetag vill de inte veta av den. De vet egentligen att de inte kommer att kunna hösta in några fördelar av sanningen, den kommer bara göra dom förtvivlade och kraftlösa.
I ett förtätat replikskifte ryter Larry till Anne:
”Varför ljög du inte? Vad är det som är så tjusigt med sanningen?”
Sekunden senare avkräver han Anne alla detaljer ur hennes och Dans sexliv. Då är Larry motiverad för sanningen, den dämmer upp en vrede i honom som gör ett uppbrott möjligt, trots att Annes beskrivningar också gör honom skamsen och reducerad.
Låter det rörigt? Det är det också, men det funkar hela vägen. Man hänger otvivelaktigt med i krumsprången. Closer är både tragisk och komiskt. Ett briljant litet drama, lite avskalat och nedtonat mot andra uppsättningar.
Ensemblen genomför hela stycket med bravur. Det är mycket välspelat, det är tajt, det är känsligt och det är absolut trollbindande.