"Möte i Toscana" säger nästan ingenting om den här filmen. Originaltiteln "Copie conforme" eller engelska titeln "Certified Copy" däremot klargör filmen stora diskussionen. Vad är original och vad är en kopia. William Shimell spelar James Miller, en författare som skrivit en bok om att en konstkopia kan vara minst lika bra som originalet.
Han träffar en antikhandlare spelad av Juliette Binoche och tillsammans åker de på dagsutflykt till en närliggande by utanför Florens. Efter ett tag vänder filmen, är dessa två personer redan kända för varandra eller låtsas de gå in i nya roller trots att de inte känner varandra?
Om de är människor som känt varandra väldigt länge eller inte alls förblir en gåta och lämnas bakom fasaden. Att fundera över vad som verkligen är äkta i den här historien är både det bästa och det sämsta med "Möte i Toscana". Kiarostami utmanar publiken att lista ut eller bestämma vad som pågår på duken, men ibland behöver tittaren svar.
Det är både en historia som filosoferar över vad som är äkta och inte men också en historia om kärlekens utslitning genom åren. Återigen kan man fråga sig, vilken kärlek är äkta, den tidiga förälskelsen eller det mindre intensiva dock mer djupa som uppstår senare.
Sin vana trogen har Abbas Kiarostami gjort en dialogstark film där relationer och livshistorier är drivkraften. "Möte i Toscana" är hans första icke-iranska film men påminner ändå på olika sätt både om "Tio" och "Smak av körsbär". Tyvärr utan att vara lika träffande eller originell.
Det är som att Kiarostami tidigare mått bra av att göra film om och i ett land som är så pass komplext som Iran. I hans iranska filmer integrerades det personliga och det samhälleliga. I denna fransk-italienska film så finns omgivningen inte med på samma sätt.