ABBA lämpar sig inte för jazzimprovisationer

ANDERS WIKH TRIO

”Same tree but different fruit!

Plats: Crescendo

Datum: 9 oktober

Betyg: 2

Att göra jazz av ABBA, går det? Inte vet jag, men pianisten Anders Wikh har sannerligen försökt i CD-formatet och på Crescendo under onsdagskvällen. Resultat? Med nöd och näppe godkänt, men inte mer. Det lät som en jazzdopad Robert Wells på steroider, om ni förstår vad jag menar!

En sak är mycket tydligt, de tre i trion; Anders Wikh piano, Kenneth Holmström elbas och Johan Ramsey Löfcrants trummor, är synnerligen kompetenta musikanter. Det är inte det som är problemet, det är det musikaliska utgångsmaterialet.

Det började dock ljuvligt med Anders solopiano i, som han sa, ”världens finaste sång”…”Ack Värmeland du sköna”. Här visade Anders Wikh sina jazztekniska färdigheter med utsökt anslag, fantasifullt spel och klanger och harmonier värdiga pianisten Bill Evans. Sedan tog det roliga slut. En handfull ABBA-klassiker som ”Money, Money, Money”, "Gimme! Gimme! Gimme!”, ”The name of the game” och ”Does your mother know” framfördes förvisso skickligt, men jazzmusikaliskt urvattnat. ABBA-låtar lämpar sig inte för jazzimprovisationer.

Strax före pausen lirade trion ”Thank you for the music” som ballad. Nu började musiken leva, Holmströms elbas fick liv och Löfcrantz vispar drev musiken framåt. Anders Wikhs piano sjöng och jag började tro att min upplevelse av första halvan skulle förändras. Tyvärr var glädjen kortlivad. Andra set fortsatte som det första slutat, dvs. forcerat pianospel och pumpande beat-trummor. Möjligen hade ljudteknikern ändrat inställningarna för Wikhs piano gick fram bättre och det blev lättare att urskilja de arrangörsmässiga finesserna. Det hjälpte dock inte de jazzdiggare som gått i pausen!

Den CD trion släppte förra året har fått stor uppmärksamhet både i Sverige och utomlands. Bl a i Japan och Korea där de turnerat. Jag har dock svårt att se att det är jazzkvalitéerna som varit avgörande. Plattan är bättre än konserten var ljudmässigt, men slutomdömet är det samma. Trots allt, var stora delar av publiken nöjd med underhållningen, så vad spelar då en musikskribents omdöme för roll, kan man tycka.