A man's got to do what a man's got to do
Folkhemmets farkosterCLAES JOHANSSONByggförlaget
Den unge mannen ser säker och lycklig ut, ritningar såldes i massor, de fanns i Teknik För Alla, sen tog Hobbex över det första steget mot "en egen bil".
Foto: Fotograf saknas!
Till Säpos försyndelser hör alltså att vi gick miste om en bra svensk folkbil byggd på Vikbolandet. Nu finns den bara kvar på den här bokens omslagsbild.
Hembyggda bilar hör egentligen till 1940-talet. Bensinbristen ledde till förbud mot privatbilism redan i september 1939. Lösningen skulle bli cykelbilen utan motor. Den började dyka upp lite varstans i landet, framställd av "rastlösa unga begåvningar och bygdesnillen i en märklig tid i ett avlägset Sverige" som författaren säger.
Dåtidens Sverige hade sina särdrag. Tack vare 1930-talets sociala reformer hade vi fått fritid. Ungdomen hotades av skräplitteratur och dansbaneelände. Räddningen hette hobby.
Hobbyförlaget i Borås, senare Hobbex, kom med massor av idéer i sina kataloger. Där lanserades cykelbilen Fantom. Ritningen kostade 4:40 och medföljer den här boken som gratisbilaga. Men Fantom blev ingen framgång. Hembyggarna tycks ha velat göra egna modeller.
Verktyg kunde vi alla handskas med. Eftersom industrin behövde kunniga arbetare hade de flesta pojkar gått i både träslöjd och järnslöjd, så långt som till svetsning kom vi dock aldrig i skolan. Och Fantom skulle byggas på en stomme av järnrör. De flesta föredrog trä.
Hobbybyggandet uppmuntrades av Teknik för alla, som ville "ersätta de passiva och försimplande nöjena med exempelvis modellbygge och hemslöjd i olika former" (nr 21 1943). TFA anordnade 1941 en tävling om att konstruera den bästa cykelbilen. I september 1942 anordnades världens första cykelbilstävling i Stockholm.
Strömlinjeformen låg i tiden. Det tog hemsnickrarna fasta på som man kan se i denna slösande rikt illustrerade bok. Här finns den vackraste, som hette Pedobil, här finns försök till tvåhjulig bil (som sparade gummi) och en finsk amfibie som trampades fram även på vattnet.
Själva trampandet ansågs nyttigt. Ett ben har 24 muskelgrupper av vilka stjärtmuskeln vanligen bara används som sittdyna, får man veta. Här finns en kraft som släpps loss i cykelbilen och samtidigt får motion.
Vi som var i rätt ålder på 40-talet läste inte bara Hobbex-kataloger och TFA och Cykelbilisten utan också fransmannen Henri Minets bok om Flygande Loppan. Många drömde om att bygga eget flygplan med mc-motor, några försökte men knappast någon kom upp i luften och Loppan fick snart generellt flygförbud. I stället hamnade mc-motorn i hembyggda bilar.
Den häftigaste av dem byggdes i Borås. Den hette Future, var sex meter lång och liknade rymdskeppet i filmen om Blixt Gordon.
Av alla de hembyggen som visas på bild i boken är det inte många som är vackra. Dåtidens grabbar var skickliga med verktygen men hade inte studerat formgivning. Samma problem har ju dagens biltillverkare. Den nya folkan ser anskrämlig ut bredvid den gamla, medan en fuling som Hyundai Atos på något sätt blivit angenäm för ögat.
Cykelbilsperioden varade i knappt tio år. Snart kom bensinen tillbaka och med den billiga småbilar som Goggo och Messerschmitt. I juli 1948 rullade VW-bubblan in i Sverige. Själva bidrog vi med Saab 92 och PV 444 som vid krigsslutet kostade 4800 kronor.
Hur många cykelbilar som rullat omkring i landet får vi aldrig veta. Av uppemot hundratusen sålda Fantom-ritningar stannade nästan allihop på papperet. "Hundratusen planer i gruset", skriver Claes Johansson. "Hundratusen grabbar snuvade på en egen bil."
Ett antal c-bilar blev det dock. Tillräckligt många för att ge underlag för denna märkliga bok. Ett stolleprojekt, kallar författaren själv sitt verk. En underhållande stollighet i så fall, skriven på ett ledigt och muntert språk, illustredad med ett bildmaterial från landets alla hörn som måste ha kostat möda att få fram. En bok som ger liv åt ett alldeles speciellt årtionde i svensk historia.
Så jobbar vi med nyheter