70-tal på bästa sätt
Det hör till ovanligheterna att musiker i jazzrock/fusion-sammanhang är iklädda t-shirts med trycket: "Black Sabbath world tour 1978". Men det hände på ett välfyllt Crescendo i onsdags när EGBA tog scenen i besittning.
Det är en grupp med lång historik, EGBA. Redan 1971 bildades man, inspirerad av amerikanska förebilder som Return to forever. Det handlade och handlar om en mix av latin, funk och jazz, snyggt arrade låtar och slipat samspel. Nyligen har man gjort comeback, släppt nytt album ("The Phoenix") och gett sig ut på vägarna igen som sextett.
Det är namnkunnigt folk vi pratar om, på saxofon Ulf Andersson, klaviaturerna sköts av Stefan Blomquist (bl a Ulf Lundell och Schaffer) och slagverk: Simon Montserrat. Basen trakteras av Göran Lagerberg, en musiker med lång meritlista, från Tages när det begav sig, senare bl a Grymlings och Pugh Rogefeldt. Alltså inte renodlad jazzmusiker. Det gäller också trummis Åke Eriksson som faktiskt var med i gruppen Attack som fick en jättehit med "Oah hela natten" på 80-talet.
Den här för sammanhanget lite ovanliga historiken gör faktiskt viss skillnad. För det var länge sedan man hörde sådant tryck i bas-trummor i fusionsammanhang.
Det är ganska viktigt i en musikstil där låtarna ofta är mycket genomarbetade både harmoniskt och i sin form och det rör sig om tekniskt drivna musiker. Det kan bli uppvisning och fokus på teknisk renhet som tenderar att bli väl snällt och prydligt. Nå, Åke Eriksson motverkar allt sånt med sitt kraftfulla och distinkta driv. Bland solisterna måste Stefan Blomquist framhållas. Härligt rytmiskt och fantasifullt spel, hela tiden sökande. Givetvis är både Adåker och Andersson alldeles utmärkta solister, kanske mer förankrade i lyriskt jazzidiom, båda bidrog med smakfulla improvisationer i onsdags. Sedan måste också kompositionerna nämnas, snygga låtar helt enkelt. En låttitel med norrköpingsanknytning fick vi, nämligen "SMHI" (en hyllning till amerikanska fusiongruppen "Weather report", man kan notera en alldeles speciell musikerhumor, en låt som är tänkt att förena fusion med svensk folkton heter "Bland tomtar och kontroller"). Det är också en härlig, informell stämning på scenen, det här är musiker som känner varandra och tycker om att spela.
På det hela taget alltså en spännande, svängande, rolig och utåtriktad konsert av en grupp vars 70-talsarv slår igenom i positiv bemärkelse, man gör inte så stor skillnad på rock och jazz utan låter det bli vad det blir, då blir det som bekant ofta bra.
Musik
EGBA
Crescendo
Crescendo
Så jobbar vi med nyheter