30-års-krisen. Existerar den?

Men är de verkligen en kris att fylla 30? Eller är det ren och skär myt, bluff och båg? Jag googlade runt lite för att ta del av andras intryck. En liten undersökning, så att säga. Först blir jag oroad. "Jag har länge funderat på om jag behöver prata med någon professionell, jag fyller 30 år om ett år och har börjat inse att jag inte gillar den person som jag blivit/är", skriver en bloggare. Hua. Det låter verkligen inte trevligt att fylla 30. Nästa på tur kallar det en "30-års-kris-budget-variant": Han har köpt en moppe i stället för en racerbil: "Alla ni som behöver lyssna på omgivningens snack om hur patetiska ni är som tror att ni verkligen “behöver" den där sportiga bilen eller snabba hojen: titta på mig istället. —Man kan vara fånig för mindre pengar. Man kan faktiskt ta moppen till jobbet..." Okej, en person med självdistans. Me like! Helt okej att fylla 30 nu. Så lägger sig sångerskan Natalie Imbruglia i debatten. Eller blir i alla fall omskriven i den: Hon har passerat sin 30-årsdag och firar sin 33:e födelsedag tillsammans med familj och vänner på nåt trendigt hak i London (helt okej enligt mig!). Reportern beskriver festen och hur Natalie ska skiljas från sin man efter fyra års äktenskap Så spekuleras det i att orsaken kan ha med Natalies försenade 30-årskris att göra... På en sida lyser rubriken: "Här kan man dela med sig om ångesten att fylla 30 och tips om hur man tänker hantera/har hanterat situationen..." Någon är så jäkla trött på allt och tänker sälja all skit den äger och dra till Thailand på obestämd framtid (Thailand är ju alltid trevligt!). En annan tycker man ska njuta av att fylla 30 och flyttar fram krisen: "när du är fyrtio kommer du att gräma dej som en tokig över att du inte fattade att vara glad över vad du hade då" (Sådan där vänta-du-lilla-vän-det-finns-värre-saker-inlägg som bara förminskar känslorna och som man ibland kan kräks över) En tredje menar att 30-årskrisen inte existerar i dag."I dag är vi tonåringar tills vi fyller 45!" stoltseras det med. (ett annat sätt att förminska kriskänslorna men i alla fall på ett positivt sätt).
Summa summarum: Som 30-åring kan du verkligen må dåligt. Du kan behöva terapi för att du är så missnöjd med den du blivit. Du kan känna dig så jäkla less på hela skiten att du väljer att dra till Thailand på obestämd framtid. Någon i mittzonen tycker det duger med en EU-moppe för att hävda sig. 30-årskrisen kan enligt skvallerpressen leda till skilsmässa. Det är illa att en kris, som kanske inte ens finns, kan vara orsaken till en sådan hemsk sak. För någon säger att den inte finns. Eller så kommer den först när du passerar 45. Blev jag då klokare efter denna undersökning? Inte direkt. Men jag har ju en vecka på mig att fundera ut hur jag ska ha det!

Information till våra läsare

30-års-krisen. Existerar den?

Så är det då dags. Nästa vecka passerar jag den där "gränsen" som många anser vara slutet på ungdomen och inträdet i vuxenlivet. Begynnelsesiffran som jag levt med i ett helt decennium ska bytas ut mot en mer krumelurformad dito. Jag ska inta det första "kris-stadiet". Jag ska fylla 30.