Skarprättaren
Författare: Björn Hellberg
Förlag: Lind&Co
Högen av svenska deckare i bokhandeln bara blir större och större.
Björn Hellberg, kanske mest känd som tennisjournalist och domare i den numera klassiska tv-tävlingen På spåret, är en av de som levererar allra mest.
I sommar kom Björn Hellbergs 20:e fall för kommissarie Sten Wall ut och totalt har han med den skrivit 27 böcker, det började redan 1981 med Gråt i mörker. Sedan har det utkommit nästan en bok om året med Sten Wall.
Skarprättaren är ingen kioskvältare direkt, utan en ganska simpel historia som handlar om den nyblivne pensionären Jack Gunnrsson som ägnar sig åt släktforskning. När han får reda på att en av hans förfäder dömts till döden och avrättats, grips han av en egendomlig besatthet. Han vill till varje pris luska ut så mycket möjligt om den kusliga händelsen.
Nu får vi inte reda på så väldigt mycket för Björn flyttar snabbt över handlingen till en massa våldsamma handlingar i Staden (lär vara någonting mellan Kristianstad och Laholm i Björns värld) och snart tar våldet och Sten Wall över. Jack Gunnarsson glöms nästan bort.
Den stora frågan i boken är om den obeveklige bödeln återkommit i en nutida skepnad?
Så illa är det naturligtvis inte, men avslöjandet om vem våldsverkaren till slut är känns inte så speciellt överraskande.
Som vanligt skriver Björn med humor, hans språk är som alltid välvårdat och underfundigheterna finns där. Men ändå känns det som om Sten Wall snart gjort sitt.
Var Skarprättaren till och med den allra sista boken om honom?
