20 år bland gamla böcker

Det var i en gammal källare året 1987, den 8:e januari. Då startade Reijo Rantanen och Björn Nordlöf Bokkällaren på Nygatan. Björn hoppade strax av men Reijo körde vidare.
- Det var egentligen bokhandlare Stefan Walls förtjänst att vi gjorde verklighet av våra gamla planer, säger Reijo idag när han kan fira 20-årsjubileum.
Bokhandeln flyttade till Linden och släppte sin antikvariska del. Men det tyckte killarna var för hemskt, att en stad av Norrköpings storlek inte skulle ha ett bokantikvariat.
Idag och sedan mer än tio år finns antikvariatet på Knäppingsborgsgatan och att gå in där är som att ta ett kliv tillbaka i tiden. Det är lugnt och tyst, någon går länge och plockar och bläddrar. Man får all tid i världen. En liten sammetssoffa bjuder till lässtund för den som vill. Ibland tar Reijo eller hans assistent ett tag på den stora veven till kassaapparaten och pengalådan skjuts ut. Det blir affär.

Ett ålderstiget bokskåp innehåller rariteter man inte får ta hur som helst.
Egentligen stämmer inte det vi ser. Den mesta kommersen, den som gör att stället finns kvar, är den som sker på nätet. Alltså sker affärerna osynligt.
- Men det går runt, säger Reijo. Vi har en diger önskelista och en diger kundkrets och jovisst, det här jobbet gör ju att jag lär känna folk i stan som är intresserade av gamla böcker, det är ju kul.
De två studenter som startade -87 gjorde det utan att egenligen ha något kapital alls, berättar Reijo.
- Vi kunde ju börja köpa upp lite böcker med det vi hade och sen fick verksamheten växa allteftersom vi började sälja. Inte kunde vi så mycket heller, det handlade mer om att köpa begagnade böcker och sälja vidare.
- Vi såg böcker som bruksvaror, men sen fick vi förstås kontakt med folk som samlade, som letade efter vissa utgåvor, som skulle ha vissa band och vackra illustrationer och planscher. Så det har varit en skola genom åren.
Till uppgiften att skaffa fram böcker har Reijo lagt kunskapen att binda böcker. Han är med i ett amatörsällskap av bokbindare och kan åta sig viss renovering.
Verksamheten har ändrats radikalt under de år internet vuxit till.
- Allt vi har ligger ändå inte på internet, det hinner vi inte med. Inte ens det vi har i butiken och det mesta har vi i lager. Vi är ändå två som jobbar hela tiden, men det är stora volymer.
För antikvariatet har dock nätet blivit en tillgång i mosats mot bokhandeln som enligt Reijo bara konkurreras ut.
- Det system vi har upptäcktes av skrothandlare som fick koll på delar överallt. Vi har samma princip och det fungerar bra.
Hur kommer då antikvariatet att se ut när det är dags att fira 30 år?
- Det finns ju en risk att butiker av den här typen försvinner och bara nätdelen är kvar. Fast då finns det ju ingen att prata med, kanske kommunicerar vi bara med e-post? Men jag tror att det finns motverkande tendenser också.

En önskning inför framtiden då?
- Det skulle vara att utarmningen av stadskärnorna stoppades, i ett enda trollslag, det har ju gått alldeles för långt. Folk vill ju åka och besöka städer, inte köplador utanför stan, eller hur? Fast här rullar det i alla fall på tills vidare, några förändringar har jag inte planerat.
Däremot lite jippon för att fira de 20 åren. I juni blir det kvällsöppet en vecka med "superkulturellt program".
En sista fråga: Vad läser antikvaristen själv just nu?
- En bok om piratledaren Sir Frances Drake.
Då upplåter den unge assistenen sin mun för första gången: Och Liza Marklund då? Säg som det är!
Men då är vi nästan utanför dörren.