"15 år fyllda av dramatik"
I dagarna firar Folkbladet 15-årsjubileum. Så länge sedan är det som tidningen återuppstod efter drygt ett års vistelse i en öken av ägarsvek och skumma affärer.
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Upplaga och annonser rasade. Lycksökarna från Älvsjö lyckade bli av med tidningen till en påstådd finansman som kände kungen. Det gjorde han möjligen, några finanser hade han i varje fall inte. Hans roll i alla konstiga affärer under den här tiden är fortfarande oklar.
Tidningen gick i konkurs i oktober 1992 sedan ett desperat försök till ackord misslyckats.
Ingen ville ställa upp på ett ackord med "finansmannen" som ägare.
Hösten 1992 var dramatisk. Folkbladet var flera gånger mycket nära att försvinna, troligen för gott.
Närmast undergången var vi när kommunala NME skulle avsluta el-abonnemanget. Personal var utskickad för att stänga av strömmen. Lokala media var på plats för att skildra det definitiva slutet. Tack vare ingripande från de moderata politikerna Stefan Hagfeldt och Gunnar Bredin tilläts fortsatta leveranser. Tidningen var räddad för tillfället.
Hela hösten pågick en kampanj för att rädda Folkbladet. Privatpersoner och organisationer ställde upp i en imponerande omfattning. Sammanlagt fick vi genom Jättekampen ihop 4,3 miljoner kronor i nytt startkapital.
Det var i minsta laget men tillräckligt för att vi skulle våga starta Nya Folkbladet i ett nytt bolag med läsarna som ägare.
Under en stödfest i Folkborgen kom beskedet: Folkbladet är räddat, vi tar över från konkursförvaltaren. Under denna dramatiska tid kom Folkbladet ut varje dag, en imponerande prestation av en lojal personal. Det var en sorg att många inte kunde få fortsatt arbete på Nya Folkbladet.
Det nya bolaget orkade hålla ut i nästan åtta år. Vi insåg tidigt att vi inte skulle kunna klara tidningen långsiktigt på egen hand.
På hösten 2000 bildades det nya tidningsbolaget med Norrköpings Tidningar som majoritetsägare.
Hade det gått att fortsätta på egen hand? Knappast.
Vi hade tvingats göra flera tunga investeringar för att kunna fortsätta utgivningen i egen regi. De pengarna hade vi inte. Ingen var heller beredd att satsa nya pengar, i varje fall inte i den omfattning som var nödvändig.
Det är min övertygelse att Folkbladet inte hade funnits idag utan uppgörelsen med NT.