Sounds Of A Playground Fading
En mer given öppningslåt finns knappast i repertoaren. Titelspåret från senaste plattan "Sounds Of A Playground Fading" är inte bara en fenomenalt bra låt, med sitt intro, sin tyngd och smittande allsångspotential är den dessutom som klippt och skuren som startskott på ett fyrverkeri av välsvarvad metal. Det är In Flames mycket väl medvetna om.
Trigger
Hitlåten från "Reroute To Remain" (2002) som alltid tänder publiken. Lagom hårt, lagom trallvänligt och fruktansvärt medryckande. Ett kort som med fördel spelas ut ganska tidigt.
Alias
Egentligen känns Alias som ett ganska udda nummer i In Flames-diskografin med sitt släpiga anslag och sin tungt gungande uppbyggnad, men särlingen har ändå hittat sin självklara plats i setlistan. Skulle kunna kännas malplacerad, men växer ofta flera nivåer i livekostym.
Only For The Weak
In Flames kan knappast beträda en scen utan att spela det här gamla paradnumret från uppskattade "Clayman" (2000). Det är det obligatoriska inslaget under gruppens konserter när alla, verkligen alla, i hela publiken hoppar. Den studsiga refrängen är i princip oemotståndlig.
Come Clarity
En lugnare andningspaus med solklar allsångspotential som blivit bofast i liverepertoaren. Skicka upp mobiltelefoner och tändare i luften för gåshudsframkallande mysstund.
Cloud Connected
Med sitt repetitiva intro har den här hitmelodin fått knäcka som öppningslåt många gånger, en position som den nu tvingats överge till förmån för andra storheter. Trots detta är det ett nummer som är givet i liverepertoaren. En låt med så stor hitpotential lämnar man inte utanför setlistan.
Where The Dead Ships Dwell
När gruppen testspelade stycket under fjolårets sommarfestivaler, innan "Sounds Of Playground Fading" ens släppts, kändes det väl så där. Det tunga groovenumret hade svårt att få riktigt fäste. Men låten har växt med antalet framföranden och känns numera helt given under konserterna.
Liberation
Ytterst få In Flames-låtar är inne och nosar på balladens område, men här har vi ett undantag som bekräftar regeln. Ett synnerligen lyckat undantag dessutom. Gitarrslingan som leder låten är väldigt intrikat och refrängen är utan konkurens det mest smäktande gruppen någonsin klämt ur sig. Fungerade utomordentligt som livelåt när den plockades in i repertoaren i höstas och släpptes nyligen som singel.
Delight And Angers
"A Sense Of Purpose" (2008) kommer knappast gå till historien som In Flames starkaste skiva, men den lämnade trots allt några hittiga låtar efter sig. Delight And Angers passar med sin snyggt arrangerade refräng utmärkt att plocka fram live.
Take This Life
Detta stycke uppkäftigt mangel fick tjänstgöra som avslutningsdänga när gruppen turnerade sig genom Europa i höstas och det är väl inte helt otänkbart att det blir så även på den här svängen. Melodin med den episkt stora refrängen och de ilsket svärmande riffen är som klippt och skuren för en storstilad grand finale.
Bubblare:
Episode 666
In Flames är förvisso ett band som gärna överraskar sin publik med att slänga in en och annan gammal dänga per turné, men jag skulle bli våldsamt överraskad om den här oemotståndliga dansgolvsvältaren från "Whoracle" (1997) återfinns i setlistan. Trots det, hoppet är det sista som överger människan...