Redan första Grown ups var en onödig odyssé i kiss-och-bajs-humor. En serie sketcher där själva huvudhistorien var meningslös. Men vi lever i en värld där pengar är den största motiverande kraften, så eftersom Grown ups gick bra på biografer har det gjorts en uppföljare.
Tyckte ni att det kändes poänglöst när gänget drog på sommarsemester tillsammans? Det var ialla fall en sammanhållen huvudberättelse.
I tvåan har gänget flyttat hem till hemstaden och mer än så är det egentligen inte. Resten är som ett förlängt Saturday Night Live-avsnitt. Stundtals är det roligt, visst, men stundtals vill man byta kanal för att undvika allt äckel.
Även om det är roligt ibland så känns nivån så onödigt låg, precis som i komediprogrammet Saturday Night Live. Det här är konsten att tänka på det mest smaklösa och sedan realisera det.
Det här är lättja och desperation i fusion.
Det här är en seger för minsta gemensamma nämnaren. När ribban är lagd så lågt är det också självklart att alla medel är använda i kampen mot stil och intelligent humor. Stereotyperna har växt till sig som ogräs och det finns inga hörn som inte är täckta av oönskat växtlighet. Varför Adam Sandler och David Spade skulle ägna sig åt det här, det har varit tydligt i decennier. Varför Salma Hayek och Maya Rudolph ägnar sig åt denna sörja är lite svårare att förstå.