Kallocain är ett sexmannaband från Norrköping som ingår i musikkollektivet Grammofon med hemvist i det sjudande kulturkvarteret Hallarna.
Det är också där KallocaiN har spelat in nya video till låten Live Like This Die Like That som sedan en tid ligger ute på Youtube. Det är en nervigt pulserande - nästan yrselframkallande – melodiös indierockpärla med klaustrofobiskt mörker.
– Låtarna är lite av en uppmaning att stanna upp och reflektera över vad som är viktigt i livet. Jag har förkärlek för mörkare texter, man kan skriva av sig den biten, säger sångaren Niclas Kinnander.
Nästa vecka släpps KallocaiN sin andra och uppföljande album Place of Treat på Grammofons egen label Gramtone. Det blir en skiva där bandets uttalade ambition är att ”få fram mer livekänsla”.
Norrköpingsbandet har en annorlunda instrumentering jämfört med många band i samma genre, bland annat finns xylofon och klarinett i deras ljudlandskap.
Förutom sångaren och gitarristen Niclas Kinnander består bandet idag av Anders Berlin (stålsträngad gitarr och keyboard), Kristian Brohoff (gitarr och klarinett), Pelle Filipsson (elpiano, hammond, vibrafon), Rickard Larsson (bas, kör) och Erik Wennerholm (trummor, percussions).
– De flesta av oss har känt varandra väldigt länge och varit med i olika projekt och konstellationer. Särskilt vår stackars trummis, han har varit med i det mesta, skrockar Niclas.
När han får idéer till låtar tar han med sig en demo till de andra i bandet.
– Jag har ofta en vision. Men de andra i bandet har så mycket karaktär att resultatet kan bli ganska annorlunda när alla har satt sin prägel på låtarna.
– Vår styrka är just att vi har lite olika bakgrund rent musikaliskt. Vid en första anblick kan man undra hur det ska bli, men ofta blir det bra. När man sammanför oss blir det ett nytt sound.
Debutskivan Between two states kom 2010 och fick ett bra mottagande. Den blev spelad på inte mindre än 125 collegeradiostationer i USA och blev licensierad till 15 amerikanska TV-shower på tex MTV och E!TV.
– Vi hade kampanj, där skivan skickades runt till olika radiostationer. Det blev väldigt bra spelad, men om det gav så mycket i slutändan vet jag inte, säger Niclas Kinnander.
Har ni cashat in stimpengar?
– Nej, de kom nog aldrig fram.
Vad har hänt med ljudbilden sedan debuten?
– Soundet har kanske blivit lite större. Tidigare var nog mera lo-fi och skitigt. Men i grunden är det ändå densamma med mestadels gitarrbaserade låtar.
Och texterna?
– Förra känns nästan som ett konceptalbum. Det är ungefär samma saker som snurrar i mitt huvud, filosofiska tankar om livet. Men det är jobbigt att prata om texter... Ofta utgår jag från en känsla som jag vill få fram, och den behöver inte vara så konkret.
Tidigare har du sagt att drömmen är en USA-turné. Vilka mål har ni med musiken idag?
– Jag vet faktiskt inte. Det vore fortfarande jättehäftigt, försås, men vi är i faser i livet då barn och familj kommer emellan. Det skulle vara svårt att göra några större grejer.