Med utställningen vill Emma Svensson hedra sin vän, som hon för över tio år sedan lärde känna på webbcommunityn Lunarstorm. Då var hon nyetablerad fotograf och han slog igenom med bandet Sugarplum Fairy.
– Vi följdes åt och jag plåtade honom, bandet och deras skivomslag, berättar Emma Svensson.
Rockstjärnelivet vändes upp och ned när Kristian Gidlund fick cancerbeskedet 2010. Det blev upprinnelsen till bloggen "I kroppen min", som också har blivit bok, med dem fick han ett enormt genomslag med sin unika förmåga att skriva om det svåra i livet.
Inte bara mörker
Fotoprojektet spänner från turnéer med Sugarplum Fairy till sjukhusets cellgiftsbehandlingar. Emma Svensson fick stort tillträde till hans liv och de situationer som var värda att dokumentera. Hon följa med på besök i föräldrahemmet i Dalarna, på Kristians drömresa till USA och besök vid platsen där han ville begravas.
– Jag vill skildra Kristians liv som det såg ut, både på den tiden han var rockstjärna och när han var sjuk. Men jag vill inte bara att det ska vara mörker och ångest. Det ska också finnas fina stunder, där han mår bra trots allt mörker. Det ryms både hopp och förtvivlan.
Hur var det för dig, som vän och fotograf, att följa hans liv och kamp mot cancern?
– Jättejobbigt. När jag gav mig in i projektet trodde jag nog inte att det skulle vara så tufft som det var. Det var svårt i de stunder jag såg att han mådde dåligt. Då ville jag inte fotografera, bara hålla om honom och vara hans vän.
Bilder och texter
Utställningen består av ett 80-tal bilder och varvas med Kristian Gidlunds texter som blottar hans känslor och upplevelser i sjukdomens olika skeden. När han hade börjat med cellgifter skrev han:
"Snart kommer jag att tappa mitt hår. Och det gör mig rädd. För jag vill inte börja någon dag med att samla ihop mitt eget hår, i min säng. Vill inte sopa ihop resterna av mig själv. Spillrorna."
Kristian Gidlund var själv med och bidrog med idéer till utställningen som hade sin premiär på Design Hall i Stockholm i juni 2013.
– Det var en väldigt stor lokal och överväldigande för honom. Han skrev i bloggen om att han tog tre steg in i lokalen och sedan grät. Han älskade den och tyckte att den var så fin, säger Emma Svensson
Sedan dess har den turnérat runt i Sverige och har bland annat vitsats i Malmö, Göteborg och Östersund.
– Mottagandet har varit väldigt positivt. Många har blivit berörda – och det var vad jag hade hoppats på. Man märker att många har följt Kristians liv och kamp genom hans blogg.
En resa till slutet
I Norrköping utformas utställningen till en kronologisk berättelse, en resa mot livets slut. Kristian Gidlund avled i september 2013, några dagar före sin 30-årsdag.
Hur minns du honom som person?
– Han var en väldigt fin människa. En som frågade ”hur mår du?” när han själv mådde som sämst. Han var äventyrlig och nyfiken som person. Jag såg honom aldrig som sjuk. För mig var han samma Kristian som han alltid varit: Lite envis, med väldigt stort hjärta.
I samband med utställningen, som pågår till den 12 juni, sker en insamling till förmån för Cancerfonden. Dit går också hälften av alla intäkter av bildförsäljning och liknande.