Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Briljant röst oavsett genre

Jojje Wadenius ackompanjerade Sjöholm i De Geer-hallen under söndagskvällen.

Jojje Wadenius ackompanjerade Sjöholm i De Geer-hallen under söndagskvällen.

Foto: Titti Olovsson

KULTUR & NÖJE2013-10-27 20:44

Helen Sjöholm. Den omedelbara associationen när sångerskan kommer på tal är givetvis musikal och därför är det inte särskilt förvånande att publiken i De Geer-hallen spetsar öronen lite extra när Du måste finnas från storsuccén Kristina från Duvemåla fyller salongen.

Men Helen Sjöholm är väldigt mycket mer än så och visar det väldigt tydligt när det storslagna musikalnumret tillåts spilla över i en pumpande snygg version av Depeche ModesHeaven.

Spännvidden är stor när sångerskan bjuder på sig själv och sin röst den här höstruskiga söndagskvällen.

Rösten står naturligtvis i centrum. Det här är Helen Sjöholms uppvisning, men att hon omger sig med en samling oerhört lyhörda kompmusiker gör sitt till. Med små nyanser ser de till att lyfta ett bitvis lite trist låtmaterial till något som är högst imponerande. Gitarrmästaren Jojje Wadenius fullkomligen strålar när han omfamnar sin gitarr. Hela hans uttryck skvallrar om hur mycket han älskar att gnida fram de smäktande tonerna från sina strängar.

Spännvidden är som sagt bred, men bitvis känns låtvalen lite torftiga. Lite för sega. I ett fartigt nummer som Veronica av Elvis Costello är det lysande. Jag hade gärna sett mer sådant framför trögfotade vistolkningar och såsiga ballader. Detta trots att Helen Sjöholms röst naturligtvis gör sig ypperligt i de senare.

En samling av de Billy Joel-tolkningar, med texter av Tomas Andersson Wij, som sångerskan släppte på skiva för några år sedan får fortsatt förtroende i setlistan (av dessa imponerar Kvinnan för dig mest) och greppet att göra Staffan HellstrandsFanfar i en avskalad suggestiv tappning applåderar jag. Låten får en ny dimension i händerna på de skickliga musikerna.

Tyvärr är mellansnacket ganska segdraget. Lite för klämmigt, några lite för poänglösa anekdoter och alldeles för mycket reklam för föreställningar och skivor till höger och vänster. Helen Sjöholm skämtar om att hon en gång fick höra uppmaningen att sångerskor inte ska prata. När det babblas som mest från scenen känns det som en ganska vis uppmaning.

Men det är som sagt rösten som är det viktiga och med den briljerar Helen Sjöholm. Oavsett om hon sjunger visa eller pop. Eller för den sakens skull musikal. Nästa år är hon tillbaka på musikalscenen igen då Livet är en schlager sätts upp i Stockholm. En föreställning med ny originalmusik som vi också bjuds ett smakprov av den här kvällen.

HELEN SJÖHOLM

Louis De Geer-hallen

Betyg: 3/5

Bäst: De lyhörda musikerna

Sämst: Mellansnacket

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!