Vi, många av oss, lever genom förebilder och någon slags avgudadyrkan för att orka med vår egen lott i livet.
Folk vallfärdar till gemensamma lokaler för att känna värme och gemenskap genom knäppta händer och lite sång. Gemensamma böner ska försätta berg. En tro ska hoppas få fäste och lyfta allt det goda som är människan given. Med böjda nackar mumlas några mantran som ska fylla våra kroppar med medmänsklighet, solidaritet och kärlek till din nästa. Presidenter låter sig villigt fotograferas på ståtliga kyrktrappor med bibeln i ena handen och knappen till raketavfyrningar i den andra. Leendet på dom styrandes läppar ska vittna om kärlek och tro. Vi låter oss förledas av dubbelnaturer.
”Nu ser ju världen ut så och då måste vi göra det bästa av det, hörs från spridda förvirrade röster...”
Ja, världen ser ut så, just därför att vi tillåter den att se ut så. Vi, vi människor som förfasas över Jordens utarmning och skövlingar bara för att få en saftig stek på bordet eller ett mjukt blommigt toapapper, som piffar upp en för övrigt torftig toamiljö.
Nu stundar juletider där familjära samhörigheter ska bekräftas över glöggen och skållade mandlar. Lyckan över att få känna kärlek är stort. Under granen ligger platta hårda paket som ska öka snabbheten att nå varandra. Några snabba klick och rörelser över en glasbit, som kostar massor att få lagad, håller gemenskapen närvarande. Mormors stickade raggsockor ligger på lit de parade, bland knäckpapper och gamla nötskal.
Stressen börjar sakta klinga av och snart är åter vardagen här med sin välsignade lunk. Den där lunken som lägger själen i en hängmatta under två stadiga äppelträd.
Bruset av framåtskridande är ständigt i våra öron. Jakten på ännu mer lycka ska hålla hängmattan mellan äppelträden i ständig rörelse. Emellanåt stannar hängmattan till och vi måste själva försöka gunga igång med egna krafter. Lyckan vore väl ett par fas3:are som, varligt!, kunde putta igång det behagliga vaggandet. Ja!?
Låter det pessimistiskt? Ja, kanske. Svärta är ju en motpol till det färgglada flyktiga. Utan motpoler finns ju inget att jämföra med. Röda eller gröna äpplen?
Vi ska vara lyckliga vi människor och inte försöka göra oss till avbilder av vare sig gudar eller grannar. Ändå sneglar vi på allt det där andra som ska vara så livsbejakande och trendigt. Gungor och karuseller klivs på och swisch så åker både ogenomtänkta tankar och plånbok med på ett hörn.
Må årets slut bli vacker och fridfull för oss alla. Skulle den vilsna uteliggaren eller en enträgen blåfrusen tiggare störa, så kan ju julgardinen så lätt dras för...