Jag är fördomsfull och hur jag än utvecklar min vidsynthet, kommer jag även framöver att låta mig luras av förutfattade meningar, även om jag döper om dessa till ”beprövad erfarenhet och intuition”.
Precis som alla skolor, behöver vi hantera ordningsproblem som klotter, förstörelse och skolk. Så har det alltid sett ut, även om vissa historieförvanskare hävdar att det var bättre förr.
Efter en period av toalettutsmyckning (toaletter som tapetseras med 300 meter toapapper och tejp) samt några elever med lite problem att komma in efter rasterna, tog jag en runda för att se om jag kunde undsätta mina frustrerade medarbetare. Det dröjer inte länge förrän jag nosat upp en trio tonårsslynglar med mössor, hörlurar och moppemustascher. De sitter dessutom nära de toaletter som utsatts för den moderna konsten. Att ligisterna förvisso sitter försjunkna i sina anteckningsblock lurar de inte mig med.
Med Machiavellisk härskarteknik, ställer jag mig bredbent och med armarna i kors. Jag lägger an den bistra uppsynen (jo, jag har faktiskt en sådan) och låter bekymmerspannan sända ut glödande domedagssignaler.
”Jaså, det är här ni sitter och kurar. Hur skulle det vara om ni ägnade er åt lite skolarbete istället för att roa er med att förstöra skolans egendom?”
Jag förberedde mitt traditionella dravel om allt roligt (typ pennor och vikarier) som pengarna kunde användas till istället. Jag var domaren och skulle bara rutinmässigt knyta ihop skam- och skuldsäcken. Efter några sekunders tystnad, då trion tycktes negligera min närvaro, kände jag den tilltagande irritationen. Inte nog med skolk och vandalisering, de är dessutom normlösa nog att ignorera min vuxenauktoritet. Då jag inte tål nonchalans, nyper jag tag i flockledarens kollegieblock.
Givetvis var jag helt ute och cyklade. Vandalerna satt varken och planerade brott eller skolkade. De sysslade med raka motsatsen. De tre mössförsedda moppemustascherna var i själva verket fredsmäklare. Det beslagtagna kollegieblocket innehöll ingen skiss på nästa toalettvandalisering, däremot en klockren analys av Palestinakonflikten och vad internationella parter behöver göra för att skapa fred.
Jag rodnade och fick be om ursäkt.
Här tror jag att grabbar med mössor och mustascher är vandaler, när de är i full färd med att rädda världen.
Så fel det kan bli
när vi fortsätter att döma hunden efter håren
och lever med fördomen
om vår egen fördomsfrihet.