Ska man välja dyra eller billiga numret, eller bara hjärtrösta? Samvetsfrågorna tränger sig på, mitt under festligheterna. Framgångssagan för den unge sångaren fullbordas med en vinst och jag gläds med honom. Vi behöver framgångssagor just nu och en halv miljon fler än vanligt har suttit bänkade, även om det bara är en musiktävling. Är det för att fler är engagerade eller har vi inget annat att göra? Eller är det för att få se Christer Björkman en sista gång? Imorgon är en annan dag.
Vi behöver program att samlas kring även idag, när alla tittar på olika program på en mängd olika kanaler. Annat var det förr. Då när alla hade sett “Familjen Macahan”, “Dallas” och “Kojak”. Det pratades och diskuterades i fikarummen om JR:s senaste förehavanden och hur obotligt elak och maktgalen han var. Aldrig kan det väl bli samma sak nu när alla ser på så olika kanaler eller på annat än TV? Jo men det kan det nog ändå, för på sociala medier är det samma bilder och klipp som valsar runt och ses av alla och pratas om och skrattas åt gemensamt. Det verkar som om det fortfarande finns ett behov av att ha gemensamma medieerfarenheter att samlas kring runt fikaborden. Trots allt utbud är det förvånansvärt många som ändå tittar på “Idol” och “Melodifestivalen”.
Tidigare i veckan läser jag att mitt favoritdagis ska stänga. Jag vet att det inte heter dagis längre och det var länge sen mina barn hade med den verksamheten att göra, men blir ändå ledsen. Yngsta sonen gick där och det var ett fantastiskt ställe. Inget ont egentligen om de andra barnens förskolor, det vara bara en helt annan känsla här. En sak som är tydlig i min lilla stad är att få saker engagerar så mycket som barnen. Då reser man sig från soffan och går ut. Under en period stängdes nästan hälften av alla förskoleavdelningar, upprörda föräldrar demonstrerade på stan och krävde en översyn av det idiotiska tilltaget. Besparingar förstås, men blir det verkligen billigare att stänga för att sen tvingas öppna igen? När barnen på en mindre skola i flera år tvingades flytta till en större redan i sjätte klass, vilket i praktiken aldrig fungerade särskilt bra, mobiliserade föräldraföreningen och lyckades få dit en paviljong så att de kunde gå kvar. Och nu den senaste proteststormen mot stängningen av min favvoförskola. Den verkar ha haft effekt, för beslutet är skjutet på framtiden och jag andas ut en stund. Och gällande Mello, det var rätt låt som vann!