Pension vid 42 års ålder är inte vanligt. Inom filmbranschen ännu mindre. Där markerar inte 65 eller 67 ett avslut. Delvis eftersom rollfigurer förhoppningsvis är äldre än så ibland. Ålder stoppar heller inte personer bakom kameran från att fortsätta arbeta. Men Cameron Diaz har inte gjort något filmrelaterat sedan hon var med i nyinspelningen av "Annie" 2014. Diaz har haft en ovanlig karriär så till vida att hon nästan enbart spelat i större filmer. När hon 1994 var i "The Mask" slog hon igenom direkt. Jim Carrey var i samma position med huvudrollen, Diaz en birollsinnehavare som började få alla möjliga roller. Tidigt fick hon både agera i drama och komedi. "Feeling Minnesota", "A Life Less Ordinary", "Min bästa väns bröllop", "Den där Mary" och "I huvudet på John Malkovich" är bara några exempel. Det fortsatte med "Gangs Of New York", "Shrek", "Charlies änglar", "Vanilla Sky" och "Holiday". En titt på Diaz relativt korta filmkarriär ger bilden av att hon varit en skådespelare som haft möjlighet att välja sina roller något mer än den genomsnittliga skådespelaren utan att ha behövt gå den långa, hårda vägen.
2018 i en intervju om "Snygg, sexig och singel" nämnde hon i förbifarten att hon är pensionerad. Men det var i år som hon pratade mer på djupet i en videointervju med skådespelaren Gwyneth Paltrow om beslutet att lägga filmkarriären på hyllan. I intervjun berättar hon att funnit lugn av att inte vara i filmbranschens ekorrhjul. Hon nämner att branschen infantiliserar en. Att ständigt bli uppassad och behöva vara försiktig för att en hel filmproduktion inte ska falla isär har gjort något med hennes person. Valet att gå i pension har bland annat varit motiverat av att återfå självständighet och, i hennes ord, bli vuxen igen. Diaz upplever nu att hon blivit en produkt i sitt eget liv, ett objekt att beskydda för en produktion. Vilket jag ändå utifrån måste medge är exakt den känsla jag får som tittare också att en del skådespelare blir produkter. I och med sociala medier fortsätter dessutom marknadsföringen och varumärkeslanseringen att sippra in i privatlivet där gränserna blir suddiga.
Det är inte alla skådespelare som har råd att bryta med sitt yrke. Diaz spelade i storproduktioner i drygt 20 år vilket säkert gett henne mycket ekonomiskt. Dessutom har hon inte helt slutat arbeta utan har ett företag som gör vin. Diaz sa att hon insåg att hon inte hann med sitt liv. Att hon var ägd av filmbolag i månader i samband med varje filminspelning med 12 timmars inspelning och sedan månader av pressarbete. En fråga som är relevant för många filmarbetare, även sådana som inte tjänar stora pengar. Vad har de för arbetsmiljö och varför är det generellt accepterat att ha sådan arbetsmiljö? Diaz beslut borde lyfta dessa frågor, även om intervjun med Paltrow inte har sådant perspektiv utan är mer individuellt fokuserat. Cameron Diaz tar ansvar för sin situation. Vad ska andra göra som inte har samma resurser? Problemet är strukturellt. Stjärnan i toppen är inte den enda som får utstå svårigheterna.
Missa inte: "Shirley" går tydligen inte som smör i solsken på biograferna. Missa inte chansen att se en av de bättre filmerna som går nu.
Tips utanför recensionerna: "The Secrets We Keep" är en inte så uppmärksammad film men ändå intressant, även om Noomi Rapace sällan är lika trovärdig på engelska.