Både regioner och kommuner har lärt sig att systematiskt dela in politiska frågor som hänger samman i så många små stuprör som möjligt med ett stort antal nämnder för att maximera antalet byråkrater. Norrköpings kommun har idag en kommundirektör med en lön på 150 000 i månaden och 13 nämnddirektörer med löner på runt 100 000 kronor i månaden.
Det finns samma tendenser även bland förtroendevalda i alla kommuner och regioner. Det är 26 stycken regionpolitiker i Sverige som tjänar över en miljon kronor om året. En farlig trend är att antal genomsnittliga chefslöner inom staten, regioner och kommuner numera har gått om chefslöner i den privata sektorn, vilket sker på bekostnad av kärnverksamheter.
Det finns idag en allmän tendens att använda skattepengar för att öka antalet byråkrater och politiker i kommuner och regioner på bekostnad av kärnverksamheten. Jämfört med Sveriges riksdag har kommuner och regioner ett orimligt hög antal politiker per invånare. Riksdagen har 349 politiker som representerar mer än tio miljoner invånare jämfört med till exempel västra Götalands region som har 623 regionpolitiker som representerar 1,7 miljoner invånare vid sidan av alla politiker i varje enskild kommun i regionen. Räknar man antalet invånare per förtroendevalda kan vi konstatera att det finns en orimlig politikertäthet på kommunal och regional nivå.
Trots återkommande larm om brist på personal inom skolan och vården är ökningen bland byråkrater långt mycket större. Forskare har visat att flera personalkategorier i den offentliga sektorns kärnverksamheter, som lärare, barnmorskor och specialistsjuksköterskor, minskat i antal. Samtidigt har antalet chefer och administratörer ökat med 50 procent.
Sett mot denna bakgrund är Norrköpings kommuns förslag till ett samlat tillväxtkontor i stället för splittrade nämnder väl motiverat och tillväxtkontoret kan ses som ett pilotprojekt om hur den kommunala verksamheten kan effektiviseras genom att rationalisera bort onödig byråkrati och åstadkomma synergivinster för att frigöra resurser till kärnverksamheten.
Organisationsförlaget har dock en grundläggande brist som kan skapa ett legitimitetsproblem. Delar av modellen strider mot befintlig forskning som skiljer på ekonomisk rationalitet och kultur som tillhör helt skilda värdesfärer och kan därför inte hanteras enligt en och samma förvaltningslogik. Inom förvaltningsforskning skiljer man mellan systemvärlden som styrs av instrumentell ekonomisk rationalitet och livsvärlden som styrs av kommunikativt handlande. Kultur tillhör livsvärlden och inte den ekonomiska systemvärden. När man förväxlar dessa nivåer genom att inordna kulturen i ett Tillväxtkontor så slukas och koloniseras livsvärlden av systemvärlden med ekonomism som konsekvens, där mänskliga kulturvärden förtingligas, förstörs och reduceras till monetära värden. Detta är kärnan i den rådande teorin om politisk styrning.
Om Norrköpings kommun vill gå vidare med sitt förslag kan en tänkbar lösning vara en justerad organisation, där kulturnämnden läggs utanför det tilltänkta tillväxtkontorets organisation. På så sätt får man legitimitet hos medborgarna genom ett tydligt besked att det handlar om att effektivisera användning av skattemedel och inte att reducera kulturen till en monetär fråga.
Fotnot:
Hedi Bel Habib är fristående debattör, filosofie doktor, forskare med lång erfarenhet av analysarbete inom statsförvaltning, varav 15 år på regeringskansliet.
