En vanlig fråga som folk ställer – med viss nervös nyfikenhet som om det gällde sex eller svartjobb – är om det i framtiden kan tänkas att socialdemokrater och sverigedemokrater slår sina påsar ihop.
Aldrig?
Svaret är rakt och tydligt: Nej!
Men, kommer invändningen: Om Socialdemokraterna kan ändra sig så snabbt och brutalt när det gäller Nato, varför inte en lika snabb och osentimental vändning när det gäller Sverigedemokraterna? Och de kan samverka med Moderaterna, som är den gamla ärkefienden?
Fast dessa exempel är inte tillräckligt bra. Sverige har indirekt varit med i Nato som ”passiv” medlem sedan organisationen bildades. Det som händer nu, kanske, är att vi tar steget fullt ut. Det sker för att i möjligaste mån försvara rikets självständighet.
Eller för att göra en liknelse. Det socialdemokraterna nu gör är att de kommer ut ur garderoben.
Och Moderaterna kan Socialdemokraterna på samma sätt samverka med när det gäller allvar, som att rädda svensk ekonomi, som exempelvis under 90-talskrisen.
Eller kan S + M gå samman i kommunerna, för att skapa ett ansvarsfullt och framtidsinriktat styre.
Som de främsta representanterna för arbete & kapital tar socialdemokrater & moderater kommandot när det behövs. Någon sådan laddning har inte SD att bidra med.
Visst, vi ska aldrig säga aldrig.
På kort sikt kan ett utvidgad krig eller fördjupad kris göra att vi får en samlingsregering i Sverige, och då kan det oväntade inträffa.
Och på lång sikt kan Sverigedemokraterna förbättra sin bemanning, samla på sig lite fler skarpa knivar i lådan. Om det sker ute i kommunerna kan ett visst förtroendefullt samarbete gradvis växa fram där.
I synnerhet om det uppkommer god personkemi och finns grejor att göra.
Men exemplet Sölvesborg i Blekinge tyder på att det är långt kvar innan SD klarar av att härbärgera både politisk styrka och politiskt handlag. Där har de lyckats omvandla sin guldsits till en pinsam populistisk vägran att godta demokratins spelregler, och ägnar sig nu åt att försöka skapa kaos genom en impertinent folkomröstning …
Om SD däremot i framtiden blir mer och mer ansvarstagande och dessutom hittar företrädare som har mer av seriös profil än att vara arga populister, då kanske?
Om en sådan generation växer fram i kölvattnet av partiets framgångar, och dessa kan låta bli att sitta vid datorn och i alkoholdimmor författa elakheter och spy ut rasism under falskflagg, då kanske vi får se förändringar.
En annan ingång för samverkan mellan Sverigedemokraterna och arbetarrörelsen kan vara att fackföreningarna tvingas att närma sig Sverigedemokraterna, antingen för förhindra att de är med och genomför dumheter, eller så för att tvärtom få dem att driva förbättringar för det arbetande folket.
Sådana kontakter kan smitta av sig på politiken.
Men allt detta är spekulationer. Ingenting tyder på att vi är ens i närheten av att vallgraven mellan S och SD skulle fyllas igen.
Istället tycker vi oss se att trenderna just nu snarare är att väljarna gradvis tappar intresset för populisterna.
Läget är så allvarligt just nu att folket tar det säkra före det osäkra. Då är det mer troligt att vi i ett krisläge får se ett S + M.