På senaste tiden har jag lyssnat på en del poddar. Däribland Radio Pippa, ett program som sänds av studenter på Radio Skvallertorget i Norrköping.
Jag har också haft ett eget program där, när jag började på universitetet. Men det var inget vidare och inget jag ville podda vidare till evighetsetern. Det räckte att låta folk lyssna live.
Och min kompis och jag hade väl en del lyssnare, mest vänner och bekanta, men vi saknade en riktig nisch – bytte istället ämnen ungefär varje vecka. Jag försökte oftast vara PK och han försökte ibland provocera mig – typ fråga om mitt sexliv när han visste att mina föräldrar lyssnade. Det blev kanske lite mer oavsiktlig humor än riktig underhållningsradio för det mesta, kan jag tro.
Men jag gillar Radio Pippa just för att de tre tjejerna som sänder vågar sticka ut. De är väldigt öppna och det är väl sådant vi dras till idag. Folk som öppnar upp om olika tabun och gärna delar med sig av personliga anekdoter.
Jag skulle aldrig våga snacka som Anna, Emma och Victoria gör. Dels för andra människors reaktioners skull, men också för att jag inte riktigt tycker andra har att göra med när jag senast hade sex eller när en kille sög på mitt underliv tills det blev alldeles blått. (OBS, det sistnämnda har aldrig hänt mig – men en av tjejerna i programmet!)
Till och med Sandra Beijer, som annars presenterar en drömskimrande romantisk pastellfärgsvärld i bloggen Niotillfem, avslöjade för ett tag sedan i podden Sandra & Michelle att hon haft analsex.
Skäms vi mindre idag? Har vi ingen skam i kroppen? Jo då, varför skulle annars konsekvenserna för tjejer vars nakenbilder läckt ut vara så förödande? Rykten som förstörs med slampstämplar som sätts.
Men kanske håller det på att förändras. Kanske förflyttas våra gränser för vad som anses socialt accepterat.
Det har snackats mycket om så kallade selfies, självporträtt på sociala medier och huruvida de ger kvinnor makt att själva välja sitt eget ansikte utåt. Ofta visar dessa bilder ändå på samma typ av ideal som övriga medier. Putande läppar, smala midjor, uppbystade bröst. Alla vill vara så himla sexiga – och lyckas kanske också, med ett filter eller två.
”Sex säljer” har det länge sagts om kvällstidningsrubriker och reklamkampanjer. Men nu gäller devisen kanske också det personliga varumärket i viss mån. Det verkar så osexigt att inte vara en extrovert åsiktsmaskin i vår kultur. Kan det vara ett nytt tabu att snarare vara en tyst grå mus utan tvärsäkra Twitter-rader och lagom avslöjande profilbilder?