På självaste Alla hjärtans dag, 14 februari 2015, släpps filmen ”Fifty Shades Of Grey”. Baserad på romanen av E.L James, eller fanfic av E.L James, säljs den in som en annorlunda kärlekshistoria. James skrev till en början en fanfic om ”Twilight”. Sedan var dundersuccén ett faktum. Konceptet är på intet sätt nytt men är numera mainstream.
I min bokklubb blev hennes bok vald för ett par år sedan. Vi ville se varför den var populär. Och maken till dålig litteratur har sällan skådats. Största problemet med ”Fifty Shades Of Grey” är inte hur illa skriven den är. Största problemet är kvinnofientligheten. Gråskalemannen Christian Grey är en kontrollerande och manipulativ maktgalning. Nej är inte ett ord han godtar. Romanens huvudkaraktär Anastasia börjar arbeta och vilket han inte gillar, hans lösning är att köpa företaget. Hon visar många symptom hos en misshandlad kvinna. Regelbundet undrar hon varför hon inte kan ta stryk för hans skull. Emellan de sexuella aktiviteterna är han direkt otrevlig växlandes mellan kyla och värme. Allt det står tydligt i boken. Ändå kallas den en kärlekshistoria.
I fredags kom nyheten att en annan populär fanfic, redan planerad som bok, har sålt filmrättigheterna. ”After” handlar om Harry Styles från One Direction. Premissen är att Tessa börjar på universitet och träffar Harry. Han är en nonchalant bad boy som rakt ut säger till henne att hon är patetisk. Stackaren är sönder och hennes äkta kärlek kan rädda honom. Vad Styles har gjort för att förtjäna detta vet jag inte, han verkar genuint snäll mot sina fans.
Egentligen borde det inte vara förvånande att misogyni är på frammarsch. Jämställdheten går enligt forskning bakåt. 90-talets framsteg har mötts av förstärkning av traditionella könsroller under 2000-talet. På tv gjuts drömmar av hemmafruliv. Vad som skiljer nya trenden är att kvinnor och fans själva som skriver dessa vedervärdiga historier. Så huvudfrågan är: Varför fantiserar kvinnor om skitstövlar? För tro mig när jag säger att fanfic-noveller på sent 90-talet var fyllda av goda män. I fantasin drömmer en ung tjej om en popstjärna som mentalt misshandlar henne. Hur hamnade vi här? Och allra viktigast, hur övertygas miljoner kvinnor att tro att förtryck och övergrepp är romantik? Jämställdheten har enormt lång väg att gå när ett filmbolag helt avslappnat släpper en film om ett manipulativt förtryckarförhållande symboliskt på kärlekens dag. De gör det för att de lever i samma värld som vi, där våld mot kvinnor är normaliserat.