Det är inte ofta man fäller tårar när någon man inte känner dör. I går kväll gjorde jag det. Jag har aldrig träffat honom, bara sett honom på håll fem-sex gånger, men ändå har han varit med mig i trettio år.
Det var i mitten på åttiotalet. Jag var 17 år och hälsade på min några år äldre kompis Gunnar Magnusson i hans studentlägenhet i Stockholm. Han var på universitet under dagen och jag roade mig med att botanisera i hans skivbackar. Jag hittade ett färgglatt tecknat omslag: Around the world in a day hette plattan. Brorsan hade pratat en del om Prince men jag hade inte lyssnat. Solen lyste in i den lilla studentlägenhet och jag la skivan på skivspelarna, lyfte pickupen och lät nålen försiktigt möte vinylen. Ur högtalarna strömmade ljudet av en mystisk flöjt, Prince skriker, konstiga trummor, fingersymbaler, elgitarrer. Jag spelade skivan säkert tio gånger i rad.
Första gången jag såg honom var på Johanneshov. Plattan Lovesexy hade just släppt och jag var frälst, Princefrälst.
Ljusets släcktes och lamporna tändes på en Ford thunderbird som på en räls åkte runt den i mitten av hallen placerade runda scenen. Ur bilen klev en man i prickiga kläder och högklackat. Lokalen kokade.
Prince spelade basket, åmade sig på en säng (som kom upp ur scenen), dansade, spelade gitarr, piano, sjöng, skrek, ylade och kastade sig ner i spagat. Sheila E svettades bakom trummorna och doktor Fink hade läkarrocken på sig bakom sina keyboards.
Jag har fortsatt att lyssna på honom genom alla år sett honom ständigt utvecklas.
Aldrig stagnerat.
Skaffade Tidal för ett halvår sen (han finns ju inte på Spotify) och upptäckte flera plattor som den ultraproduktiva artisten gett ut som jag inte hade en aning om. Kan bara instämma med min goda vän Stefan Eldevall som bedrövat konstaterade när vi pratade tidigare ikväll: "Han hade kunnat leverera tills han var hundra år".
Jag har dansat och festat med honom. Jag har berörts av hans texter. Jag har lärt mig spela av honom. Han har till och med gett mig tillbaka en flickvän som gjort slut. Jag snodde hans text till låten "If I was your girlfriend", la den i hennes skåp på vår gymnasieskola, och vips så var vi tillsammans igen.
Nu sitter jag här (i min faktiskt lila soffa) när resten av familjen sover och lyssnar på samma skiva som jag för trettio år sen upptäckte i en liten studentlägenhet i Stockholm. Balladen condition of the heart är så vacker,så vacker.
Ögonen tåras.