Where’s The Music? - Var är musiken?
Det är en fråga som förmodligen kommer vara fullt legitim att ställa när vi diskuterar många av akterna från årets program om bara några få år.
Årets upplaga av showcase-festivalen mitt i hjärtat av Norrköping har känts lite mer som branschens klubb för inbördes beundran än den gjorde ifjol. Som om arrangörerna kittlat det interna egot och några specifika aktörer lite för ivrigt.
Det har också gått igen i ett program med lite ängslig slagsida åt det som är creddigt, förgängligt och snart bortglömt.
Lite för trendkänsligt.
Därför är det väl knappast särskilt konstigt att det mest ocreddiga på hela festivalen var det som hade mest själ.
När Lost Society manglade thrash inför 15 personer (jag underdriver inte!) i Värmekyrkan var det så långt ifrån sval pop, elektroniska tongångar och virala hits man kunde komma. Men finnarna sket i den svaga uppslutningen och öste som om de stod på Wembley.
Att spela hårdrock med flöjt, som Grimner från Motala, är så anti-creddigt det kan bli. Men de gjorde det med värme.
Bra? Det lämnar jag åt andra att tycka och tänka om, men där upplevde jag i alla fall musikalisk glädje.
Den som är så oerhört viktig i musik som lever vidare.