När vi nu står i startblocken inför 2016 års upplaga av Where´s The Musixc? Så är det med tämligen uppskruvade förväntningar. Anledningen är förra årets succé. Dels för min egen del då jag fick musikaliska upplevelser som för alltid tatuerat in sig i den Holmquistska själen.
Jag kommer aldrig glömma frenesin från Silvana Imam. Jag bär fortfarande på känslan som Hurricane Love framkallade. Jag har Kites ljusshow på näthinnan. Jag har knappt rest mig efter knocken från Louise Lemóns röst. Det var så mycket som var så bra, jag ska inte ljuga och säga att allt var bra. Nej, nej, nej, det var en hel del ski... mindre bra akter också. Men de har förträngts sen länge.
Tanken med en showcase-festival är att branschfolk (skivbolag, artistbokare, m.fl) ska på ett och samma ställe kunna hitta nya oetablerade musiker och knyta upp dem till sin verksamhet. Lite som en Skänninge Marknad fast i musikversion. Tanken är hur grym som helst, och med förra året tillika premiäråret färskt i minnet så ser jag inte hur det ska kunna bli något annat än succé även denna gång. Idén med föreläsningar och föredrag från utvalda personer med god insyn i musikbranschen är en snygg tanke, men den faller lätt i glömska när ordet Festival är det som klingar högst.
Startfältet ser väldigt intressant ut. Mixen av okända, mindre kända och välkända akter är imponerande (man har knappast Bråvalla-budgeten att leka med om nu någon trodde det), det finns en stor risk att 2016 års stora snackisar kommer uppträda i Norrköping i helgen.
Efter att ha lyssnat genom spellistan på Spotify några gånger så har många av mina frågetecken rätats ut till skrikande utropstecken. Band jag aldrig tidigare hört eller hört talas om har snabbt blivit personliga favoriter. Det är just det som är det underbara med konstformen vi i folkmun kallar musik. Hjärtat blir aldrig fullt, det finns alltid rum för lite till. Nya låtar att bli kär till. Nya artister att allsångskråla i vårvinden till. Nya minnen att bära med sig när livet insisterar på att köra med handbromsen i. Det vackraste och bästa med musik är att du bär den alltid med dig. Allra närmast hjärtat är bästa stället att förvara den, så du alltid vet var du har den.
Så det är upp till just dig som besökare att våga. Våga tänka nytt. Våga hoppa över ditt trygghets-staket. Jag lovar dig, det finns en hel uppsjö med fantastisk musik som väntar på dig. Det är nu upp till dig att hitta den. Om du bara vågar så kommer du skapa minnen som aldrig bleknar. Om du bara vågar kommer stå med båda fötterna i ögonblick som lever i evighet.
Det är nu helt och hållet upp till dig. Vågar du hoppa över?