Ja, det är sant. Finspångsbo. Sug på ordet och känn sötman av småstad, natur och ett lugn. Måhända ett förrädiskt lugn…
Var helst jag lägger min hatt, där är mitt hem. Så sjöng en man för ett några år sedan på hitlistorna. Fast på engelska förstås. Förvisso är jag ägare till en hatt som jag inhandlade i New York för x antal år sedan. En hatt som mest legat på hatthyllan och samlat damm. Ett tag så försökte jag ha den på skulten vid bilkörning men brättet slog i nackstödet, vilket gjorde att den åkte ner i synfältet. Därav hyllvärmare.
Nu ska alltså mitt leverne fortsätta i en annan kommun. Åter till brottsplatsen som var min hemvist i 23 år. 23 år i Rejmyre! Nu blir det Lotorp. Om jag nu lever om 23 år så kanske jag sätter nytt personligt rekord i den kommunen.
Som alla andra som flyttar så upptäcker man att garderober, förråd, vindskontor m.m. innehåller en massa bra-å-ha-saker. Nostalgin går på högvarv och minnen av blandade karaktärer får åter se dagens ljus. Sönerna hjälper till med att rensa i sina lådor och kartonger som blivit kvar i fadershuset. Skratt och hågkomster blandas med dofter från källarutrymmet. Varför spar vi på saker för att på ”ålderns höst” inse att nästan inget är ju värt att spara? Feng shui lär ju vara bra för välmåendet. Vi får hoppas på det.
Just nu, när detta skrivs, så sitter jag på ett av Finspångs caféer och känner in atmosfären. I våningarna ovanför ligger hotellet. Det hotell jag låg på en natt, för 33 år sedan, när jag var på väg att lämna Stockholm för att öppna ett snickeri i Rejmyre.
Ja, det var då det…
Nu är det tänkt att livet ska fortskrida i den stora staden Lotorp. Marknivå, fåglar, tystnad, frisk luft? och kapellboende. Innebär det att jag automatiskt blir kapellmästare? Nog för att jag brukar prova akustiken med att sjunga Pärleporten och annat klämkäckt, som hör ett sådant boende till. Yngste sonens elgitarr och förstärkare är på ingång och jag har även ”hotat” med att låtsasspela blues på stark volym. Kapellmästarinnan såg lagom glad ut åt kommande musikunderhållning från kapellets podium. Vi får se…
Så inom kort så kommer ni se mig som en turist i staden Norrköping. En turist som flytt storstadens larm och framledes delar tystnaden och dofterna från årets alla skiftningar.
Jag tror att jag kommer klara av´et!