Jaha, nähä, var ska man hitta inspiration till en krönika i det kompakta novemberdiset? Bland veckans TV-program kanske, eller snarare brist på desamma. Ärligt talat är vi väl inte så beroende av vad som visas på TV längre, vi ser TV på våra egna villkor, när vi vill och det finns ju play, Netflix, olika streamingfunktioner, man kan ladda ner och allt möjligt. Men ibland är det ändå skönt att bara sjunka ner och zappa. Och vad har man då att välja på? Många har tusentals kanaler att tillgå, men det verkar ju finnas vissa teman som kommer igen hela tiden. Det är matprogram, restaurangprogram, fixarprogram, modellprogram, musikprogram, konsumentprogram - det mesta paketerat i någon form av tävlande. Gå på en arg restaurang och se arbetslösa tävla och göra bort sig, eller ta hem en arg snickare och gör bort dig själv eller varför inte - gift dig med en människa du aldrig någonsin träffat. Och vad är grejen med bakning egentligen? Under en och samma kväll, klockan sju, klockan åtta och klockan nio, kan man titta på “Hela England bakar”, “Hela kändis-Sverige bakar” och “Hela USA bakar”. Och är man inte mätt efter det kan man ju slå till med “Hela Sverige bakar” och “Dessertmästarna” också. Hemlagat och långsamt ska det vara när det kommer till mat, det ska ta tid - det är lyx. Så lagom lyxigt tycker jag om man kommer hem från jobbet och är vrålhungrig. Men då kan jag i alla fall få vara hemma hos Jamie en stund, innan hela England ska sätta igång och baka igen, och sen bjuds jag på hemlagat av Gordon Ramsey.
Fredagkvällarna här hemma vigs vanligtvis åt “Idol” och på lördagar blir det “Så mycket bättre” så här års, men i övrigt undrar jag ibland över vilka det är som egentligen tittar på TV nuförtiden. Vid en snabb rundfrågning bland eleverna i skolan får man svaret att de sällan eller aldrig tittar på TV, de kollar på nedladdade filmer eller serier, de kollar youtube eller annat på datorn. I vänkretsen är det just nu mycket Netflix eller HBO och ett och annat mat- eller bakprogram förstås.
Annat var det förr minsann. Då när alla hade sett “Familjen Macahan”, “Dallas” och “Kojak”. Det pratades och diskuterades i fikarummen om JR:s senaste förehavanden och hur obotligt elak och maktgalen han var. Aldrig kan det väl bli samma sak nu när alla ser på så olika kanaler eller på annat än TV? Jo men det kan det nog ändå, för på facebook är det samma klipp som valsar runt och ses av alla och även om det inte är så långa snuttar är det fortfarande något att prata om och skratta åt gemensamt. Allt är nytt men ändå förvånansvärt likt. Det verkar som om det fortfarande finns ett behov av att ha gemensamma medieerfarenheter att samlas kring runt fikaborden. Trots allt utbud är det förvånansvärt mycket som är samma, det är förvånansvärt många som ändå tittar på “Idol” och “Så mycket bättre” och det är det som diskuteras på arbetsplatser veckan efter.
Ja ja, om jag orkar hålla mig vaken inatt får jag absolut inte missa “Världens märkligaste vapen”. Känns som ett bra avbrott till mat- och bakprogrammen.