Ny bok

"Färjkarlens återkomst"

Göran Holm

Lava förlag

Det här är den tredje boken av Norrköpingsbon Göran Holm som jag läser. Författarens intresse för släkter, familjer, relationer och ensamhet som bildar ett innehållsmässigt ramverk i de tidigare böckerna "En ensam nalle i rymden" och "Civilisationen krackelerar" har även satt sin prägel på Färjkarlens återkomst. Böckerna utspelar sig i kända Norrköpingsmiljöer. Färjkarlen Arvid är kapten på Skenäsfärjan och bor i ett litet hus på Kolmårdssidan av Bråviken. 

Det som triggar bokens dramaturgi är händelser på en bilfirma och på en midsommarfest när Arvid och andra av bokens huvudpersoner var betydligt yngre. Göran Holm visar ett gott hantverk när han stegvis öppnar läsarens ögon för hur saker och ting hänger ihop. Eller kanske inte hänger ihop? I sin nya bok har författaren vävt in ett par, tre deckargåtor som rör sig fram och tillbaka över bokens 364 sidor. Upplösningen på ett av brotten kommer först i en döende människas sista suck på bokens sista sida. 

Som om inte två mord och en våldtäkt vore nog att reda ut och hålla reda på så börjar färjkarlen Arvid att skriva på en egen bok med en tidigare polis i huvudrollen. Han bor i en liten stuga i norra Finspång och tar sig an privata utredningar. I Arvids bok är han på jakt efter en kvinnlig bedragare som tillsammans med en kollega kapat åt sig många miljoner kronor från det företag där de arbetade. 

Arvid börjar skriva på sin bok som ett slags terapi mot den sysslolöshet och extra ensamhet som uppkommer då han tvingas gå i förtida pension. Han hamnar nämligen i trubbel efter en fantastisk "utflykt" med färjan som istället för de korta turerna fram och tillbaka kastar sig ut på de större haven. När allt stillat sig minns Arvid ingenting. På färjan finns en död gammal bildirektör. Är bildirektören en mördare? Är Arvid en mördare? Är direktören en våldstäktsman? 

En ganska stor del av den nutida handlingen i boken utspelar sig på Gran Canaria. Syskon upptäcker att de är syskon. Klarheter skapas om gamla mord. Planer smids om nya mord. Ett liv ändas på ett tragiskt sätt. Kärlek, eller i vart fall kära lekars flingor dansar i den avklädda solvärmens alkoholhaltiga ångor. 

Det är ingen helt lätt bok som Göran Holm skrivit. Det är lite för många sidoberättelser och lite för många olika personer som författaren har tagit sig för att sammanföra till en sammanhängande story. Jag tror jag kan förstå hur Göran Holm tänkt. Men jag behöver läsa boken flera gånger för att få det att hänga ihop. Och jag får flashbacks från ungdomsdagarnas läsande av ryska klassiker där jag ideligen fick bläddra bakåt i boken för att komma ihåg vem som var vem i myllret av ryska namn som ständigt skrevs på nya sätt.

Göran Holm gör det kort sagt lite för svårt för sig. Vilket alls inte är samma sak som att säga att han har skrivit en svårt dålig bok. Tvärtom. Göran Holm skriver initierat och inkännande om hur livets dagar kan vara; särskilt om några av de första årens dagar inte är så lyckliga. Om traumatiska händelser tidigt och inte så sällan omedvetet har spärrat utvecklingsivern då den borde vara som starkast. Och om ens barn dör. Eller om ens fru och barn inte vill veta av en längre. 

Den "sista sucken" på den sista sidan i boken kan läsas som en illustration av alla de misstag och förutfattade meningar som mer i onödan kan ställa till det för oss på våra livsvandringar. Allt är inte som vi tror att det är eller som vi utan att tro särskilt mycket kan ha fått för oss att saker och ting håller ihop. Många människor behöver inga förtryckare. De förtrycker sig själva på ett alldeles utmärkt sätt. Göran Holms bok talar till oss också på den punkten.  

Huvudpersonerna Arvid, Anki och Kurt är upptagna med att hantera känslan av att liksom ha "gjort sitt när man passerat sextio." Jag tror att Göran Holm verkligen har gjort sin egen hemläxa på det området. Vilket inte minst speglas i trovärdigheten och försiktigheten i de ohurtiga skildringarna av när det vänder och man känner att man kanske har en del kvar av sitt att göra.

För Arvid har trauman i vatten präglat mycket av hur hans liv blev. När han som liten pojk satt på en sten i vattnet och såg på resterna av den båt som han och hans far alldeles nyss suttit och fiskat i. När han gjorde sin galna utflykt med färjan. När tre drogade gängkriminella kastade honom i Motala Ström. Färjkarlen gör verkligen en återkomst som heter duga.