Tålamodet börjar tryta lite överallt kring pandemin. Sociala medier är fyllda av två slags reaktioner. Ilskna personer som spyr galla över sådana de upplever inte följer regler, inte bryr sig, lever som om pandemin inte existerade. Den andra en stadig ström av nyheter som handlar om hur det lilla hopp som finns skulle kunna grusas närsomhelst på grund av eventuella otillräckligheter hos vaccin. I filmens huvudland, USA, däremot innebär den positiva effekten av massvaccinering fler och fler försök att återgå till mer ordinära sätt att hantera film. Ett exempel är att nästan hälften av biograferna i New York numera har öppet (med restriktioner).
Nu börjar även filmnyheterna präglas av återgång. I några månader har inspelningar återigen blivit mer vanliga om än med olika begränsande åtgärder och frekvent testande av inspelningspersonal. Oscar-galan har fattat beslutet att inte videosända såsom arrangörerna för Golden Globe-galan gjorde. De som har möjlighet ska gå på Oscar-galan och de andra kommer inte kunna närvara via videolänk. Det blir med andra ord inte någon Jeff Daniels från sovrummet eller Jason Sudeikis i luvtröja. Tilltaget har skapat visst missnöje hos nominerade som inte befinner sig i USA och inte kan vara på plats.
Ett annat större steg mot återgången är att Tribeca-festivalen, en av USAs större filmfestivaler, planerar för att öppna "dörrarna" med utomhusvisningar. Festivalen som äger rum under juni gick ut med följande meddelande ”Tribecafestivalen grundades för att förena människor i efterdyningarna av 11 september-attackerna. Vi gör det fortfarande. Medan New York träder fram från skuggorna av covid-19 känns det rätt att sammanföra personer fysiskt igen för vårt 20-årsjubileum”.
Det går såklart att agera enbart på rädsla och hålla allt stängt tills det är riktigt säkert. Men om allmänhetens beteende i många länder indikerar något är det att uthålligheten inte längre hänger med för de flesta. Därför kan en annan hantering behöva vara aktuell. Att försöka sig på någon form av öppenhet är nödvändigt förr eller senare. Antingen håller vi stängt till priset av mental hälsa och kraschade verksamheter, eller så hittar vi sätt att leva med en sjukdom som uppenbarligen inte verkar kunna försvinna hux flux.
Genomsnittsväder i New York för juni är 27 grader som varmast och 18 som kallast. Under sådana omständigheter är utomhusbio inte något problem som helst. I ett land som just nu vaccinerar 80-talister måste förändringar börja visa sig om vi ska ha något att gå tillbaka till. Inte därför att en Oscar-gala är absolut viktigast utan för att ju längre tiden går desto svårare blir en återgång.
Hade vi inte haft något vaccin hade vi behövt börja anpassa oss trots allt. I grunden fungerar inte metoden att agera på existensminimum i samhället i form av att enbart det absolut nödvändigaste lever. Jag är varken expert på medicin eller samhällsutveckling så hur vi skulle ha anpassat oss vet jag inte. Det är idag inte nödvändigt att en filmfestival öppnar, men vi behöver ta små steg mot något annat.
Bäst just nu: "Small Axe", miniserie av regissören Steve McQueen om västindiska migranters situation i London under åren 1969-1982. Varje avsnitt är en långfilm.
Gömd pärla: "Sheriffen" med Gary Cooper och Grace Kelly finns på SVT Play just nu. Mångbottnad historia med spännande yta.