Alla har sina egna sätt att tackla den fullspäckade kulturnatten. Några ger sig ut efter en noggrant snitslad bana. För den som vill vara strukturerad finns möjlighet att skapa sitt eget program på kulturnattswebben. Men tyvärr har jag enbart mötts av texten: "Just nu pågår inmatningen av årets spännande evenemang – håll utkik!".
Jag läser meddelandet som en signal till oss att inte planera alltför noga.
Ett spännande tips från Jenny Hagman Tärning (se enkäten på föregående uppslag) är att slå tärning och låta slumpen avgöra vart man ska ta vägen. Allt för att överraska och utmana sig själv. Är det någon dag man ska låta sig inspireras av böckernas värld så är det kanske denna kväll, för visst anas pseudonymen Luke Rhinehart bakom greppet? Kul är det, hur som helst. Och det kan givetvis bli hur bra - eller misslyckat som helst.
Men grejen med kulturnatten är att bli överrumplad. Jag minns när jag och fotograf Niclas Sandberg slungades bakåt av kraften i Blackabandet The Old Spares plötsliga spontankonsert vid Bergsbron 2012. De parkerade sin vita minibuss, slog upp dörrarna och rivstartade ett svettigt bluesrockröj för gatans flanörer i den regniga natten. I år finns bandet prydligt i programmet, på Kvarnholmsplan, där de firar vinylrelease.
Men jag hoppas att de ändå fortsätter att överraska flanörerna – och får fler kulturutövare med sig. Det behövs för att göra kulturnatten ännu lite mer rebellisk. Och kulturinstitutionerna må ursäkta, men kulturnattens bästa rörelse kommer underifrån – från kulturens bångstyriga gräsrötter. Det infallsrika berikar!