När det var över skyllde jag på åldersskillnaden men till min vän E svor jag över att det aldrig dyker upp någon som helt oannonserat ringer på dörren och säger det som inte har sagts, genom att visa upp två banana skids för dörrens öga.
En slags om-du-tvekar-på-mig-kan-du-åtminstone-fundera-under-tiden-banankolan-ska-tråcklas-ut-mellan-tänderna-grej.
Vem kan tveka då?
Vem låser ut den gula förpackningen med ett par halkande ben i röda byxor på? Det känns som att den har krympt - det kan också vara mina händer som blivit större. Den är en okomplicerad och rak banan. Räkna på fingrarna-kompatibel. Den får hela kroppen att säga åååh och inombordsmysa, trots att det gick rykten om att gubben i kiosken såg på porr när ingen var inne och hällde mynt på hans disk. Tjurig var han också - trots att han levde bland godis.
Och så hoppet och förtvivlan. Kommer den vara för hård, smälla och gå av direkt när jag trycker tänderna mot den kemiska banansmaken? Bara det inte är en seg jävel som hur man än gör blir längre och längre tills armen tar slut.
En slags dåtidens avokado.
En spänn då. Så mycket nu.
Jag vet inte varför, men E tyckte min frustration var rimlig - och hon höll med. Folk bjuder alldeles för sällan på enkronors-kolan.
Sen fyllde hon år och jag googlade. Tydligen finns det ett företag för oss som inte driver gottoteket. De har fotbolls-cups-godis i big pack-format. De har alla smaker.
Röda remmar, kolasnören, refreshers, snusklubbor, klubbor som också är en visselpipa, sura S...och så klart: Banana skids.
Jag beställde en kartong - så att hon aldrig ska behöva slå sig på knäna och svära fan över att hon inte kan våldgästa någon med två skids.
Ibland beväpnar jag mig med ett gäng själv. Sätter dem i innerfickan och drömmer om ett kolahölster. Men jag drar dem aldrig.
Bakom det håriga bröstet och lite revben sitter det förmodligen en vuxen människa som fått för sig att "så gör man väl inte".
Raggla fram på krogen med en rom och Cola däremot - helt ok. Eller är det barkroppabilder från cross-fitpassen som gäller, jag kommer aldrig ihåg.
Äh.
Det är svårt att pricka rätt. Hur vet man att man vet - ibland känns ju röda kinder så rätt.
Jag tänker att det borde räcka med en fråga för att ta reda på om det här ens är början:
Vill du ha en banana skids?