Det är lördag. På eftermiddagen. Och du ska köpa lördagsgodis. Tanten i kiosken tar fram en liten vit papperspåse med ljuslila mönster på, öppnar den, lyfter på plastluckan till smågodiset.
– En sån, en sån, två såna, säger jag och pekar så gott jag kan på allt jag vill ha. Och som pengarna räcker till.
– En till, säger tanten, sedan är det slut.
Efteråt när jag gjort det där sista valet av godisbit, det kan ha varit ett flygande tefat eller en sockerbit, och struttande är på väg hemåt fylld av förväntan, finns inte en endaste tanke på att tanten skulle ha stoppat ner något i godispåsen som jag inte valt.
Men det var precis vad som hänt nu, sådär 40 år senare. Och jag kan inte ha varit ensam om att göra den sorgliga upptäckten. Öppnade lördagsgodispåsar som fyllts med surt, fast man valt salt. Fullt av mint fast det är det äckligaste jag vet. Och ännu värre är att de försökt mörka att det är mint genom att linda in den i annat godis. Jag hatar när de har stoppat in tandkräm i chokladen. Det vet ju alla. Och alla vet att jag aldrig någonsin skulle valt det. Det måste helt enkelt ha skett ett stort misstag. Någon hade förväxlat min lördagsgodispåse med någon annans.
Men sen när jag kollar i kompisarnas lördagsgodispåsar upptäcker vi att ingen fått vad de valt. På något mystiskt sätt är innehållet helt fel. Alla godisbitar lämnade en bitter eftersmak.
Å andra sidan skulle det kunna vara så att det bara fanns en enda godissort att välja på. Och då skulle det med säkerhet vara "after eight". Å andra andra sidan finns det ju de som älskar "after eight" över allt annat.
Nu för tiden kan man ju köpa en påse färdigpackat gott & blandat. Man vet inte riktigt vad man får, men man vet att det blir en blandning och så får man hoppas att det finns något i påsen man tycker om. Eller så får man helt enkelt gilla läget och lära sig försöka tycka om också det man själv inte valt.
Det betyder inte att jag kommer försöka lära mig att tycka om mint instoppat i choklad. Mint äter man inte, man dricker det inte. Man borstar tänderna med det. Jag älskar saltlakrits, men det skulle aldrig falla mig in att borsta tänderna med det. Skulle jag bli förvånad om min tandkräm en dag smakar lakrits i stället? Näe, jag tror inte det.