Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Han gav mig kraft att överleva

Foto: Owen Sweeney

Krönika2016-05-11 08:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Min hjälte Merle Haggard dog på sin 79 årsdag den 6 april och jag grät hejdlöst när jag fick beskedet.

Låt mig berätta om min livslånga kärlekshistoria till Haggard. Jag är 14 år hatar Matteusskolan i Norrköping och musiken är min tröst.

Äger några Cash plattor som jag spelar om och om igen på pappas radiogrammofon. Hör på radion ’’Okie from Muskogee’’ med Merle och bestämmer mig för att införskaffa albumet.

Jag älskar varje minut av den. På lunchrasterna springer jag hem till Abel Beckers gata för att kunna lyssna på låtar som trollbinder mig. ’’Silver Wings’’ och ’’Mama tried’’. Haggard ger mig kraft att överleva resten av skoldagen.

1978 åker jag buss från Norrköping för att gå på den årliga countryfestivalen i Göteborg. Haggard är den stora stjärnan och ska avsluta galan. Allting drar ut på tiden så Merle står på scen kraftigt försenad. Nåväl mitt i hans show hör vi vår busschaufförs myndiga röst: Bussen till Norrköping avgår om 10 minuter!

Så det är bara att smyga ut mellan raderna och irriterat sätta sig i bussen. Katastrof.

Helotes, Texas mars 2013. Merle Haggards buss står utanför arenan, långa köer till entren och höga förväntningar i luften. Oreserverade sittplatser längst fram. Plötsligt öppnas en ingång. OBS! Endast för handikappade personer. Nu eller aldrig säger jag till Annette och vi rusar haltandes in genom ingången och får platserna längst fram. Haggard trollbinder oss alla den varma kvällen.

Vi är lyckliga när vi sitter i bilen tillbaka till Austin.

Billy Bob’s, Fort Worth, Texas juli 2015. Längs fram igen denna gång stående .

Världens största Honky Tonk, 4000 personer ger Haggard ett makalöst mottagande alla sjunger med och kan låtarna utantill.

Mitt i showen börjar Merle hosta oroväckande. Hjälp!! Dör han tänker vi. Spotlighten riktas mot honom. Han tar av sig solglasögonen och lyfter på hatten.

Som en Jesus gestalt säger han lugnt. ’’Kära vänner än blir ni inte av med gamle Hag’’. Han pekar mot sin steelgitarrist Norm Hamlet ’’The bottle let me down’’ säger han och showen rullar vidare. Ett gripande ögonblick. Jag kunde inte tro då att slutet var så nära, nio månader senare somnade han in efter sviterna av en dubbelsidig lunginflammation.

Merle Haggards mästerliga musik har funnits där när jag har behövt den i 46 år. Tack Merle. Vila i frid!

Vår utställning: Johnny Cash - He was a friend of mine invigs nu på lördag på Norrköpingsfängelset. Vi kommer att minnas Merle Haggard där samt även på konserterna framföra en Haggard klassiker.

Merle Haggard satt intagen på San Quentin när Johnny Cash uppträdde där den 1 januari 1958.

Lasses bästa Haggard:

Mama tried

Sing me back home

Hungry eyes

Cabin in the hills

Are the good times really over