Gå gärna in i dimman med Iris

Ewa Christina Johansson bor i Linköping och har "alltid älskat att skriva"; skriver förlaget på hemsidan och berättar att hon har skrivit ett fyrtiotal böcker.

Ewa Christina Johansson har skrivit ett fyrtiotal böcker; de flesta för barn och ungdom.

Ewa Christina Johansson har skrivit ett fyrtiotal böcker; de flesta för barn och ungdom.

Foto: B. Wahlströms bokförlag

Krönika2021-10-24 11:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

De flesta av böckerna är för barn och ungdomar och "med övernaturliga inslag. Hos B. Wahlströms har hon utkommit med serierna Spökhuset och Axels monsterjakt för yngre läsare, och flera populära fristående spökhistorier för de något äldre läsarna". 

Jag har gett mig i kast med en av alla de där böckerna; "Dimman" som kom ut på B. Wahlströms bokförlag 2019. Den senaste boken kom ut på vårkanten 2021 och heter "Ska vi leka?" På hemsidan berättar förlaget om boken: "På sin födelsedag får Alma ett mystiskt brev. I kuvertet ligger en karta och en nyckel. Alma tror att det är hennes vän Arvid som har planerat en lek, någon slags skattjakt, eller kurragömma, och hon ger sig ut i skogen för att hitta krysset på kartan. Men det blir ingen vanlig skattjakt. I skogen finns något som inte borde vara där, något som verkar förfölja henne och i ett ödehus hittar hon till slut ett gammalt tidningsurklipp: "Mördare på fri fot" är rubriken. Plötsligt förstår Alma att den här leken är på liv och död ..."

"Dimman" har ett snarlikt upplägg. Vilket är en viktig poäng. Igenkänningsfaktorn väver in läsaren i handlingen. Man vet ungefär vad man kan vänta sig. Huvudpersonen Iris får mystiska och hotfulla sms från en telefon med okänt nummer. I det första meddelandet får Iris frågan "Du är väl inte rädd för spöken?" Boken är skriven i jag-form. När hon fått sitt första sms berättar Iris således att "det var så jag drogs in i dimman."

Jag blir glad och förtjust av att läsa boken om Iris och hennes vänner och pirriga förälskelser och mystiska omständigheter. Böckerna påminner faktiskt en hel del om de ungdomsböcker jag själv läste som pojk. Serien om Tvillingdeckarna till exempel. Vilket är det som gör mig förtjust; att det finns en marknad för böcker av det här slaget även hos dagens barn och ungdomar: Mystik och gåtor och oväntade upplösningar på slutet. Ewa Christina Johansson är en driven författare. Hon bygger upp stämningar och känslor som berör. Utan att rodna kan jag erkänna att jag tyckte det var lite läskigt när Iris gick in i den dimmiga skogen för att gå till sin mormors hus och hon fick ett sms med orden "Vänd om. Vänd om. Vänd om." Och kompisen Hilda; döljer hon något? Och rälsbussföraren; är han snäll eller? Och Lea; finns hon? Fanns hon? Det här är en bra bok.