Robert Björkenwall, frilansjournalist, följer finskt samhällsliv sedan många år: Förförande fin roman om krig och kärlek

Recension

Skymning 41 Roman från en krigstid

Kjell Westö

Bonniers

Romanen ”Skymning 41” är ett mästerverk. Denne flerfaldigt prisbelönade romankonstens mästare i Norden är i högform. Och boken är en njutningens fröjd att läsa. Inte minst så för det fina, mjukt ”musikaliska” språket och subtila gestaltningsförmåga. Romanen började Westö skriva hösten 2020 men det som gav honom den sista puffen att slutföra skrivandet var den ryska invasionen i Ukraina. Och det gav en mörkare relief åt denna förförande fina krigs- och kärleksroman.    

Romanen spänner över en tidsrymd från januari 1939 till 1941. Det finska Vinterkriget har börjat.  Finland kämpar ensam mot Sovjetunionens övermakt men är stöttat och påhejat av den västsinnade världen. Och där särskilt Sverige slutit upp starkt med stöd på olika sätt.

Ändå slutar kriget, trots en heroisk kamp av finska trupper, med att man förlorar sin näst största stad Viborg och stora delar av Karelen. Det var en bitter fred.

Romanen slutar när fortsättningskriget 1941 börjar. Det var då Finland stöttade av tyskarna anföll Sovjetunionen för att om möjligt återta Karelen. I en heroisk försvarsstrid i Tali-Ihantala sommaren 1944 lyckades finländarna få stopp på en massiva ryska offensiven. Och därmed rädda sin självständighet.

Men resultatet blev ändå att Viborg förlorades igen, liksom Karelen på båda sidor om sjön Ladoga.

Dessutom tvingades Finland ingå en vänskaps- och biståndspakt med Sovjetunionen. 

Kjell Westös roman beskriver trovärdigt hur romanens huvudpersoner, journalisten Henry Gunnars och skådespelerskan Molly Timm, upplever de här omskakande och ångestfyllda åren.

Stilen författaren har valt är skicklig och konsekvent. Mycket arbete har lagts på detaljer och miljöskildringar. Läsaren kan med lätthet följa med och sätta sig in i hur det vardagliga livets olika påfrestningar och bekymmer påverkade romanens huvudpersoner.

Händelserna utspelas i Helsingfors, mest Kronohagen, men också vid Fortsättningskrigets omskakande front, karavaner av karelska landsmän som flyr undan sovjetiska trupper, och händelser i Korsnäs i Österbotten.

Det åks mycket tåg och det cyklas även en hel del. Bensin är det svårt att få tag på så bilarna står mest i garaget. Om de går så drivs de ofta med gengas. En grön Volvo används dock ibland.

Journalisten Henry rapporterar från fronten, vilket tecknas realistiskt och omskakande med bortsprängda ansikten och ryska lik fastfrusna i makabra positioner. Westö skildrar också det faktum att journalisterna inte var särskilt populära där vid fronten. Trots att de ofta utsattes för farliga situationer. Henry vill visa sig vara tapper och tar stora risker. Han skäms samtidigt för sin, jämfört med de stridande finska soldaterna, mer fördelaktigare situation. Henry brottas även med moralfilosofiska frågor, och tvivel om ändamålet och vad kriget gör med en som person.

Skådespelaren Molly gör mest roller i Sverige. I Finland går det inte eftersom teatrarna och biograferna är stängda. Hon är sval och mild men brusar ibland upp och blir arg på Henry för att han försummat kärleken. Och på att hennes egen skådespelarkarriär gått i stå.

Och i Finland fanns det under dessa krigsår så mycket sorg och elände i krigets spår så myndigheterna ville inte att somliga skulle stoja och glädjas för mycket.

Henrys och Mollys kärleksrelation är av och till. Vardaglig lycka förbyts i långa tider då de måste vara skilda från varandra. För deras relation innebär det stora risker. I krigstid vet man aldrig om denna dag är den sista. Författaren har beskrivit deras relation trovärdigt och realistiskt, ett gediget och yrkesskickligt författararbete helt enkelt. En berättelse som verkligen fångar läsaren.

Kjell Westö beskriver händelserna i detalj, människornas tankar och reaktioner sitter och känns trovärdiga. 

Men man måste ta tid på sig när man läser den här boken. Det vinner den på och det är den också väl värd.

Skymning 41 är, kort sagt, ett verk av en mästare. I samma mästarklass som Hägring 38 från 2013. Men här har Westö ytterligare förfinat sin egen, förföriskt vackra stil. Men just för att den sitter så bra också för läsaren så ska den, för bästa möjliga behållning, läsas lugnt och eftertänksamt. Ty det förtjänar Westös njutbart musikaliska språk och stora romankonst.