Det var Woody Allen själv som tidigt 2000-tal pratade om att människor inte lär sig av sina misstag. Att det är en tragedi för oss att vi upprepar samma misstag om och om igen. Allen som nu än en gång hamnat i strålkastarljuset på grund av en ny dokumentärserie om hans dotter Dylan Farrows anklagelser om övergrepp. ”Allen v Farrow” heter dokumentären gjord av Amy Ziering och Kirby Dick.
För inte så länge sedan skrev jag en krönika efter att Sean Connery gått bort och en kavalkad av hyllningar helt missade vilken problematisk människa han var medan han levde. Tanken med #metoo-upproret som 2017 tog fart var att synliggöra en systematik i övergrepp mot kvinnor. Daglig och överallt förekommande incidenter av sexuellt ofredande. Genom att använda taggen ”metoo” skulle det plötsligt märkas att nästan alla kvinnor varit med om det. Filmmogulen Harvey Weinstein avslöjades mångfaldigt och även kulturprofiler i Sverige råkade ut för anklagelser och fällande domar. 2018 skrev New York Times om 201 män med maktpositioner som fick lämna sina poster.
Nåväl, trots en del förstörelse av prestige, rykte, liv består beteenden. I veckan anklagade franska myndigheter skådespelaren Gérard Depardieu för våldtäkt. Händelsen ska ha ägt rum 2018 vilket är efter att metoo-upproret startade. Fallet har varit uppe på tapeten tidigare och lagts ner i brist på bevis men har återupptagits i december. Än så länge finns ingen information om vad som hänt. Depardieu och hans påstådda offer delar viljan att hålla diskretion.
Även skådespelaren Shia LaBeouf har under en period varit omtalad i media när hans ex musikern FKA Twigs anmält honom för sexuellt våld och misshandel. Skådespelaren har på vaga termer medgett att han sårat de som stått honom närmast.
Männen verkar uppenbarligen inte lära sig av sina tidigare misstag. Däremot finns en annan grupp som inte verkar lära sig, allmänheten i stort. I ett samhälle som dyrkar kändisskap har kändisar blivit upplyfta till skyarna, helt utan någon vettig anledning. Vår förmåga att skilja på sak och person verkar vara slående. Inte bara det utan vi verkar se saken så stort och brett att vi applicerar den över personen. Woody Allen har fortfarande många försvarare på sociala medier trots att han betett sig tveksamt i decennier. Vi har lätt att köpa hans argument och vill verkligen tro att han är bättre. Han har aldrig gett oss skäl egentligen. Intressanta, livfulla filmer säger inte tillräckligt om en människa. Om vi inte lärde oss det för länge sedan borde vi rimligtvis ha lärt oss 2017. Ändå fortsätter vi gång på gång på gång att förutsätta det omvända.
Filmbranschen ger många av oss glädje i vardagen. Film är en sällsynt fängslande konstform som gör livet mer rikt. Samtidigt är branschen i stor utsträckning hyperkommersiell och ytlig. Konkurrensen är enorm på samma gång som maktstrukturen är väldigt rigid. De som når framgång anses genier och dyrkas. Mycket talar för att den gruppen inte borde skilja sig från allmänheten i stort. Kanske med enda risk att antalet förövare är något fler än i andra branscher på grund av ett stort flöde av makt och pengar.
Ihärdig: Pandemin har stoppat många typer av filmer men inte Liam Neeson. Just nu går både ”The Marksman” och ”Honest Thief” på de få biografer i landet som är öppna.
Missa inte: Filmen ”Yesterday” finns nu på Netflix och den nivån av må-bra behöver du i ditt liv.