I runda slängar brukar det sägas att 2 000 personer dör av alkoholskador varje år, och av dessa är det ungefär 200 som stryker med på grund av akut alkoholförgiftning. För att inte tala om allt våld och all misär som drabbar barn och andra oskyldiga. Så det finns många som får betala dyrt för lusten att dricka och att supa.
Att sprit är skit vet kort sagt de flesta av oss. Vi har haft det mer eller mindre nära inpå. Jag tror det är så att i stort sett varje vuxen person har någon eller några som har det "svårt med spriten" .
Men vi vet också att alkohol också är fantastiskt roligt och skapar trivsel. Det är gott, uppiggande, gör oss spirituella och snygga, vitsiga och insiktsfulla.
Alkohol är ett njutningsmedel som skapar förödelse.
Alkoholen måste vi därför betrakta dialektiskt – precis som allting annat har den två sidor, en positiv och en negativ.
För 100 år sedan fanns en stark folkrörelseförankrad politisk strävan efter att förbjuda eländet. Nykterhetsrörelsen gjorde ett oerhört framgångsrikt arbete med att erbjuda folket alternativ till supandet, men också att driva på partierna för ett alkoholförbud.
Förbudsmotståndarnas argument var att hembränning och smuggling skulle göda kriminella miljöer och skapa andra, värre, problem. Dessutom tyckte de att folk skulle ha ett visst mått av frihet och bestämma över sina egna liv.
Och 1922 fick vi i Sverige en folkomröstning om alkoholförbud. Ja till förbud fick 49,0 procent och nej 51,0 procent. I norra Sverige förbudsröstade folk, söderut liksom storstäder var mot.
Vår tid präglas fortfarande av denna klassiska strid mellan förbud och frihet. Det har kokat ner till en svensk mellanmjölkslösning. Vi har ett välfungerande Systembolag där vi kan köpa fritt men till ohyggligt höga priser som ständigt höjs – varför det blir nödvändigt att göra inköpsresor söderut,.
Vi har även välskötta krogar som tar ohemult betalt även för en enkel pilsner.
Men vi får dricka om vi vill. Och det gör vi därför att de är roligt. Trots att vi är medvetna om problemsidan.
Nu har en ny stridsfråga dykt upp på horisonten. Just nu pågår en lågmält propagandakampanj på temat att partyknarkarna är de egentliga drivkraften bakom gängkriminaliteten.
De som tar sig en puff eller lina ibland göder skurkarna och förorsakar död och förintelse, inte bara bland knarkare utan genom skjutningar och sprängningar.
Budskapet är enkelt. Vi måste sluta knarka!
Visst. Knarket är ett helvete det också, precis som spriten. Dödligheten är dock lägre än den som alkoholen ställer till med.
Men framförallt, skälet till att folk röker på eller använder kokain är att det skapar mys och extas, beroende på vad folk längtar efter för stunden.
Den fråga som vi därför borde ställa oss är om det finns större möjligheten att få folk att sluta använda droger än det en gång fanns för att få stopp på alkoholen?
Givetvis inte. Folk kommer att fortsätta att supa och knarka därför att det skapar njutning.
Det är för jävligt, men så är det.
Det politiska läget är dock inte riktigt moget för att ta den diskussionen ännu. Men förr eller senare får vi försöka hantera att folk gör som dom gör, oavsett politikers visioner och idealisters drömmar.