Det har inte undgått någon att de senaste två veckorna har präglats starkt av virusspridning över hela världen. Medan en del länder stänger i princip alla kulturinstitutioner väljer andra, däribland Sverige, att rekommendera olika beteenden och låta både marknader och människor självreglera. En del oroar sig för sjukdomen, men effekterna en nedstängning av ett samhälle har på flera branscher kan på sikt bli minst lika ödesdigra. Kultursektorn som i mångt och mycket samlar människor är en sektor som ser ut att bli hårt drabbad.
Filmbranschen och biografbranschen påverkas i alla dess kedjor. Färdiga filmer, som exempelvis senaste James Bond, skjuts fram i tiden samtidigt som filminspelningar stoppas. Vilket inte är så konstigt heller eftersom filmskapande samlar många personer i olika delar av processen. De senaste tio åren har en del amerikanska filmproduktioner angett hur många personer som arbetat med en specifik film. Siffrorna brukar hamna mellan 10 000 och 15 000 medarbetare. Alla sitter såklart inte tillsammans i ett och samma rum men många samlas i olika grupperingar för att en film ska bli till. Sedan kommer alla andra delar in: marknadsföring, distribution, biografvisningar och så vidare. Filmstaden har från igår stängt sin verksamhet tillfälligt över hela landet och flyttar över filmer till SF Anytime. Cnema, den kommunala biografen, är fortfarande öppen i skrivande stund. Åsikterna är många om hur olika verksamheter bör agera men än så länge finns ingen allmän instruktion om totalstopp på alla nivåer. Därmed inte heller märkligt om någon del håller öppet.
Min personliga oro ligger hos kulturen och filmen på lång sikt. Hur kommer de kunna återuppliva sin verksamhet den dag vi återgår till öppethållande? Hur länge klarar vissa verksamheter att inte kunna dra in några pengar eller ha något öppethållande? När de filmer som finns är ute och inga nya kommer, vad händer då? Vi kan i vanliga fall underskatta värdet av att samlas någonstans och tillsammans dela en upplevelse. Även när vi gör det i tystnad tillsammans med främlingar. Vad kommer minskad kultur göra med människor över tid? I dagsläget vet vi inte var vi är och hur länge vi kommer ha vilka restriktioner. Att de som fattar beslut i vårt land inte enbart kan se ett perspektiv eller en aspekt eller en konsekvens känns självklart.
Själv har jag valt att följa Folkhälsomyndighetens instruktion och kommer att göra så även framåt. Än så länge har jag alltså besökt biografer, hanterat hygienfrågan, suttit långt från andra besökare. På en biograf berättade personalen att det är i huvudsak äldre som kommer dit. Alltså del av den riskgrupp som identifierats. Det är en fråga för en annan krönika. Just nu förväntas även de sista besöken att sluta äga rum. En extraordinär situation kräver extraordinära insatser. Den kräver också extraordinärt helhetsperspektiv som kan rädda så mycket som går att rädda. Låt oss hoppas att filmbranschen kommer tillbaka!
Oersättligt: Ingenting annat kan ersätta den institution som biograferna är i samhället. Filmer att se hemma i all ära, men det är något annat.
Mest synd just nu: Den underbara ”Spring Uje, spring” har fått framskjuten premiär. Väldigt synd på en så pass bra svensk film.