Januari. Kargt och fattigt men också en löftesrik månad. Gymmen invaderas av ambitiösa nyårsromantiker som lyfter skrot i två månader, innan de återfaller till chipsen och dokusåporna. Det är nu folk bär med sig ägg, kvarg och tonfisk till jobben, i förhoppningen att ”rasa i vikt” med diverse självsvältningskurer. De abstinenta nikotintorskarna tuggar frenetiskt på sina tuggummin och trummar enerverande med fingrarna under kafferasterna.
Vi vet hur det fungerar.
Vi vet också att det inte fungerar.
Det förrädiska nyårshoppet. Kloka, välutbildade människor som skålar in det nya året och ger sig den på att byta livsstil eller bryta ett beroende. Någonstans mellan första influensan och första after worken mattas det av. Då kan stammisarna på gymmen få tillbaka sina redskap och det frenetiska tuggandet återgår till ett skamset bloss eller en pris snus. När ägg- och tonfiskdieten har sabbat tarmsystemet och livslusten, är snart bearnaisesåsen tillbaka på lunchbrickan igen.
Jag är inget undantag, men det som gör mina löften mer lyckosamma är kvantiteten. I slutet av året offentliggör jag under pompa och ståt hur väl jag har lyckats och folk vallfärdar till mitt kontor för att ta del av hemligheten bakom min återkommande succé.
Jag gör nu som avdankade magiker och avslöjar sanningen.
Det handlar om offentliggörandet. Av mina 15-20 nyårslöften, offentliggör jag endast de löften jag lyckats hålla. I år är dock ett av mina nyårslöften att tala sanning och därför bjuder jag på ett smakprov av löften som redan brutits, eller med största sannolikhet kommer att brytas inom kort.
Jag lovade, dyrt och heligt, att bädda min säng varje morgon. Det låter säkert banalt eller meningslöst, men för mig ligger det ett symboliskt värde i vetskapen om en bäddad säng när jag kommer hem från jobbet. Det fungerade utmärkt under de första fem dagarna, men då var jag å andra sidan ledig. Löftet överlevde de två första arbetsdagarna, men sen föll det bort i ett virrvarr av hysteriska morgonritualer. Ett annat löfte är att äta havregrynsgröt till frukost. Jag kände mig så hälsosam den första veckan, men ni vet vad som händer med psyket när den stora morgontröttheten slår till och gröttuggorna växer i munnen. Jag plågar fortfarande i mig sörjan, men snart sitter jag nog där med en majonnäsdraperad räkmacka istället.
Övriga nyårslöften som ligger i riskzonen är en timmes avhållsamhet från sociala medier varje kväll, reducera kaffekonsumtionen, längre nattsömn, äta mer fisk och att stretcha mina gamla muskler efter varje träningspass. Utöver dessa banala löften har jag mer pompösa mål, som att njuta mer av livet och att bidra till en bättre värld. Sammantaget kan jag räkna upp tusentals brutna nyårslöften genom åren, floppar som jag dolt för att framhålla det fåtal löften som jag faktiskt lyckats hålla. Men så var det ju det där löftet om att hålla mig till sanningen…
Kanske kan jag ändå klara löftet om grötfrukosten? Å andra sidan lockas jag av den majonnäsdraperade räkmackan. Och då närmar jag mig löftet om att njuta mer av livet, vilket i sin tur bidrar till en bättre värld för mina medmänniskor.
Även detta år är upplagt för succé.