Teaterpremiär
Expedition kyla
Östgötateatern
Stora Teatern Norrköping
Manus: Leea och Klaus Klemola i översättning av Anna Simberg
Regi: Jussi Sorjanen
Scenografi: Sanna Levo
Maskör & perukmakare: John Hanna, Anna Stålfelt och Robin Karlsson
Medverkande: Ann-Sofie Andersson Kern, Sven Angleflod, Tobias Almborg, Hani Arrabi, Jesper Barkselius, Maurits Elvingsson, Caroline Harrysson, Emilia Jansson, Anja Rajić, Karl Sanner, Marika Strand.
Känslorörelserna blir inte mindre när neandertalsfrun Vuokko Needendahl i Hani Arrabis magnifika tolkning, stiger in bland myskoxarna för att hennes man Rainer Needendahl äntligen ska få se en perfekt försvarscirkel. Emilia Jansson gör Rainer Needendahl med en högklassig tragikomisk mimik. Vuokko och Rainer och dottern Eeva Needendahl (Ann-Sofie Andersson Kern) är de tre sista neandertalarna i hela världen. Vilket självfallet leder till problem med fortplantningen och till udda behov av assistenter som binds fast på ryggen.
Expedition Kyla är en föreställning som sprudlar av snällhet, av stora skådespelarprestationer och av teaterteknik högt upp i näringskedjan. Östgötateatern ska ha all heder för att man i sin strävan efter att bjuda publiken på nya scenupplevelser vågade sig på att vara först i Sverige med att sätta upp det finska syskonparets Leea och Klaus Klemolas pjäser. Expedition Kyla är nummer två i den "arktiska triologin" som egentligen består av fyra pjäser. Så är det i vart fall enligt Expedition Kylas regissör Jussi Sorjanen som gör debut i Sverige i och med Östgötateaterns uppsättning.
På fredagskvällen före lördagens premiär bjöd Östgötateatern in till ett samtal med Jussi Sorjanen och teaterchefen Nils Poletti. Jag köpte en biljett och gick till Teaterbaren för att försöka förstå vad som fanns bakom de rykten om "skrik och könsord" och om en provocerad publik som omgav föreställningen. Det var ett fint samtal som varmt och skickligt förebådade vad som komma skulle. Jussi Sorjanen uppmanade oss att inte "tänka så mycket" utan om att våga gå "rakt in i känslorna" när vi såg pjäsen. Nils Poletti antydde i sin tur vissa problem i ensemblen när det visade sig att tre av rollerna handlar om att spela hundar. Visserligen mycket mänskliga, rökande och pratande hundar. Men likafullt hundar. Mästerliga hundar skulle jag vilja säga. Karl Sanner och Marika Strand gör intensiva paradroller med hög scennärvaro. Sven Angleflods hundroll försvinner en bit in i pjäsen. Vilket säkerligen är helt nödvändigt för att han skulle kunna blomma ut i rollen som Nancy Larsson; den prostituerade i Finland som först fick full statlig pension. Angleflod har några riktiga stjärnnummer i Expedition Kyla.
Nils Poletti berättade att han mött skådespelarnas skepsis mot sina hundroller med frågan "Har du någon gång förut spelat hund på teatern?" När han fick nekande svar på frågan så frågade han "Men ska du då inte passa på att skaffa dig den erfarenheten?" Vilket de som spelade hundrollerna gjorde. Passade på alltså. Och med den äran som sagt.
En av de allra finaste scenerna i pjäsen är när Caroline Harrysson i sin huvudroll som Marja-Terttu Zeppelin dansar i grillkiosken (dramats centrala lokal) med Maurits Elvingsson i rollen som Arijoutsi Prittinen. Det är så vackert, så nära och så ömt. Ljusdesignern Linn Persson gör ett mästerligt jobb när hon vemodsljussätter Marika Strand som den rökande tiken Minna sittande utanför grillkiosken där dansen pågår.
Handlingen i Expedition Kyla ska man nog inte bry sig alltför mycket om. Ett udda gäng ger sig av en rad olika anledningar av från Finland för att bygga ett helt nytt samhälle i Grönland så långt norrut som det bara går. Delegationsledaren Martti "Piano" Larsson tolkas mästerligt av Jesper Barkselius. Han hanterar sitt släktskap med sin prostituerade mormor Nancy Larsson och med sin obesvarade kärlek till Marja-Terttu med betagande manér och med stor scenskicklighet.
Anja Rajić gör en fin insats som den unga assistenten Saija Kuntto som säger upp sig ett par gånger utan att stiga av scenen. Tobias Almborg är lysande som den tvivlande prästen Knuut Christiansen. Hans solodans i andra akten fick verkligen igång premiärpubliken i Norrköping på lördagskvällen. En publik som förhoppningsvis växer under maj månad. Expedition Kyla är en varm, rolig och snäll föreställning om hur livet kan vara.