Premiär
Peer Gynt
Stora Teatern Norrköping
Av: Henrik Ibsen
Regi: Marie Nikazm Bakken
Översättning: Lars Forsell
Medverkande: Joel Ödmann, Hanna Dawit, Camilo Ge Bresky, Lisa Hu Yu, Thora Møller Jensen, Stina von Sydow, Maria Zakrisson Mortensson, Lola Zackow
Östgötateaterns uppsättning av det drygt 150 år gamla moraliska versdramat Peer Gynt är en teaterskräll som heter duga. Den som likt den döde i kistan i en av andra aktens mest tänkvärda nummer, aldrig lagt särskilt stor möda eller många tankar på något annat än att sköta sitt på ett bra sätt för sig och de sina kan precis som den envetne moraliske och fosterländske grubblaren känna sig nöjd och tilltalad av Peer Gynt i Norrköping. Här finns allt.
Är du människa eller troll? Sådan är föreställningens moraliska fråga som den som så önskar kan ta med sig hem som hemläxa från Stora Teatern. Bergakungen - i Stina von Sydows komiskt och dramatiskt framstående tolkning - förklarar för Peer Gynt att en människa strävar efter att vara sig själv. Medan ett troll - som han själv och hans dotter som kärat ner sig i Peer Gynt - strävar efter att vara sig själv nog. Det lilla ordet "nog" gör en stor skillnad. Att vara "sig själv" framstår som ärligt och otvunget och konsekvensneutralt; jag hjälper dig även om det kanske ställer till problem för mig. Att vara "sig själv nog" är något helt annat. Och betydligt mindre moraliskt beundransvärt.
Föreställningen är en explosion i kostymer och scenografier som levandegör och förstärker detta med att vara sig själv nog. Vilket på köpet gör kvällen för dem i publiken som vid sidan av moraliska spörsmål framförallt vill få häftiga upplevelser, dråplig humor och dramatiska scenbilder med sig hem från teatern.
Joel Ödmann bär titelrollen som sig själv. Han har en njutbar scennärvaro och framförallt är det hans levande ansikte och mimik som bär fram det sammansatta och komplexa hos Peer Gynt. Joel Ödmann kan le varmt, snällt, elakt, frånvarande, pillemariskt och han kan le med och utan att ögonen - själens spegel - är med i båten. Peer Gynt är inte så odräglig. Egentligen. En klassisk nyckelscen i pjäsen är när Peer Gynt återvänder hem till sin döende mor. Fadern har förött familjens tillgångar och Peer och modern har levt ett alltmer armt och fattigt liv ute på landsbygden. Scenen där Peer Gynt kör sin döende mor till himmelriket är varm och vacker och kärleksfull. Och som en extra knorr lyckas Peer Gynt få Gud Fader att näpsa den snåle portvakten Sankte Per.
Ensemblen får verkligen visa vad den går för. Många har 8-9 olika roller. Lola Zackow är fin och rolig som Solveig; kvinnan som väntar ut Peer Gynts hybrislekar och hon är effektiv och rolig som Anitra som bokstavligen klär av Peer Gynt naken i öknen. Lisa Hu Yu har en praktroll som Peers mamma Åse och är obetalbar som get. Thora Møller Jensen är praktikant från Teaterhögskolan i Luleå och imponerar inte minst som Mads Moen. En av Maria Zakrisson Mortenssons nio roller är som präst i det nummer i andra akten som nämns i inledningen av artikeln. Hennes dialekt i den scenen går inte av för hackor. Tack också för Edvard Griegs "Bergakungens sal" som hängt med sedan premiären 1867. Och den moraliska frågan? Svaret är nog människa och troll. Det är sådana vi är.