För nÄgon vecka sedan avslöjade jag för en god vÀn att Folkbladet hade utnÀmnt mig att skriva krönikan till sjÀlvaste julafton. FörvÀntade mig en politisk korrekt medhÄrsstrykning och nÄgra floskler om min förtrÀfflighet som krönikör. Men icke. IstÀllet blickade vÀnnen upp mot mig, med förfÀrade ögon, som om nÄgon hade utnÀmnt Peter Jihde som julvÀrd i SVT.
âĂr det sant? Ska DU skriva pĂ„ julafton? Kan du inte byta grepp i sĂ„ fall, lĂ€gga bort den dĂ€r bittra tonen och skriva nĂ„got positivt om julen?â
Men jag Àr inte bitter. TvÀrtom, sÄ gillar jag julen. Delar av julen i alla fall. PÄ samma sÀtt som Tomas Wassberg lÀrde sig att Àlska mjölksyra.
Men först ska man forcera vissa obskyra passager. Mina fem barn Ă€r underbara smĂ„ mĂ€nniskor, kloka, söta avkommor, men med omfattande önskelistor. Kombinationen av varuhusfobi och bristande framförhĂ„llning i att köpa julklappar pĂ„ nĂ€tet, tvingar ut mig i julrushen. Jag hamnade i en leksaksaffĂ€r hĂ€romdagen, alldeles för varmt klĂ€dd, med immiga glasögon och tidsbrist. De handskrivna önskelistorna var ytterst detaljerade och jag forcerade hyllorna som en blodtörstig kamphund. Ăverlevnadsstrategin Ă€r att inte stanna upp, att inte tveka och att hĂ„lla ut armbĂ„garna. Det knepet lĂ€rde jag mig under min sejour som flyttgubbe. Att hĂ„lla ut armbĂ„garna sĂ„ att inte möblerna skadas. I leksaksaffĂ€rerna Ă€r denna kunskap avgörande för att komma fram till kassan med hedern i behĂ„ll. Om nĂ„gon lĂ€sare har tilldelats en armbĂ„ge i ansiktet av en svettig medelĂ„lders man med immiga glasögon, sĂ„ ber jag om ursĂ€kt.
Men bitter Àr fel ord. Jag har lÀrt mig att Àlska den sjÀlsliga mjölksyran.
The show must go on och vis av erfarenhet klĂ€r jag mig i funktionsklĂ€der nĂ€r maten ska handlas. ArmbĂ„garna fĂ€lls ut och nu kommer jag in i ett flow, dĂ„ varorna ligger dĂ€r de ska och friktionsfritt betar jag av i princip allt pĂ„ inköpslistan. Det som stĂ€llde till det var det förbannade âi principâ. I vanliga fall fixar jag motgĂ„ngar med en axelryckning, men i julhysterisammanhang gĂ„r jag i baklĂ„s om mina önskade varor inte stĂ„r att finna och jag stĂ€lls inför valet att strunta i kryddnejlikorna, eller ge mig in i Ă€nnu en affĂ€r bara för att handla nĂ„gra fĂ„niga nejlikor som ska petas ner i grisstjĂ€rten.
Men jag Àr inte bitter, utan lugn, kÀrleksfull och harmonisk. SÄ lÀnge allt gÄr min vÀg.
Med klappar, mat och julgran pĂ„ plats, Ă€r det sĂ„ dags för polishen. JulstĂ€dningen gĂ„r som en dans, sĂ„ lĂ€nge ingen kommer i vĂ€gen för mig och gulsĂ„pan. StĂ€dning Ă€r sĂ„ renodlat primitiv, vilket faller mig i smaken. Ă terigen Ă€r funktionsklĂ€derna pĂ„ och nu Ă€r det dammtrasan, dammsugaren, vattnet, sĂ„pan och jag mot vĂ€rlden. Musiken Ă€r pĂ„ max och pĂ„ teven flimrar harmoniska lĂ„tsasmĂ€nniskor förbi, i en sörja av tips om hur mysigt och lĂ€tt det Ă€r att baka, laga julmat frĂ„n grunden och om vikten av att slĂ„ in julklappar âmed inlevelse och kĂ€rlek till mottagarenâ.
Dagen D Àr blott en transportstrÀcka. Jag brukar dÄsa till nÀr Ferdinand fraktas tillbaka till korkeken och under middagen har jag bestÀmt mig för att ignorera alla kommentarer om avsaknaden av kryddnejlikan. Ingen kommer Ät mig lÀngre och snart Àr jag i mÄl. Jag stÀller mig utanför min egen kropp, ser hur min far tuggar i sig sillen, hur mina söner Ätnjuter revbensspjÀllen, hur barnen plockar med sina julklappar och allt Àr sÄ förutsÀgbart vackert. Med sjÀlslig mjölksyra genomför jag julafton med ett trovÀrdigt leende och jag vet att mina underbara, sockerspeedade barn sÄ smÄningom kommer att somna, lyckliga och harmoniska.
Men jag Àr lÄngt ifrÄn bitter. TvÀrtom sÄ börjar julefriden nu nÀrma sig min sjÀl.
Klockan 06.18 pÄ juldagens morgon Àr jag i mÄl. DÄ tassar jag upp i underbar ensamhet, brygger mig en kanna starkt kaffe och tar fram de kvarvarande revbensspjÀllen. Jag tÀnder julgransbelysningen och invirad i plÀden, dricker jag mitt kaffe och tar en lÀttnadens tugga av spjÀllen. Nu tillÄter jag mig att njuta, för nu Àr det över och det Àr ett helt Är kvar till nÀsta race.
SÄ God Jul pÄ er, underbara medborgare och annat löst folk.