När Nordens största arena fylls med fler människor än någonsin tidigare.
När en hemmason håller hov i närmare tre timmar under en molnfri, klarblå himmel.
När inte ens fyrverkerier, konfetti och videoprojektioner kan mäta sig med den energiska spelglädje som huvudpersonen själv utstrålar.
Då uppstår magi.
69 348 personer är mer än vad som kommer dyka upp på hela Bråvallafestivalen.
Med en marginal med si så där 10 000 pers.
Det är också magiskt.
Låt gå för att det rörde sig om en isolerad punkthändelse. Att det blev en grej att Göteborg skulle gå man ur huse för att fylla Ullevi.
Håkan Hellströms segertåg på hemstadens största arena var i sanning något väldigt speciellt som jag är glad över att ha fått uppleva.
Den kärlek och eufori som fanns i den ljumma Göteborgsluften kvällen den sjunde juni går inte att beskriva i ord. Därför kommer jag inte försöka mer än vad jag redan gjort.
Det var en SÅN kväll helt enkelt.
Jag har för mig att jag skrev om det någon gång i vintras. Men det är definitivt pop-pojkarnas år i år.
Norrköpings store (nåja) son står ju också inför en ordentlig trademarkspelning om bara några veckor.
Markus Krunegård frotterade sig med eliten på efterfesten på det flådiga Aveny-haket Le Pain Francais efter Håkan Hellströms Ullevi-triumf.
Den 26 juni öppnar han Bråvallafestivalen.
Då har låtarna från nya plattan ”Rastlöst blod” som släpptes den gångna veckan förmodligen hunnit få ordentligt fäste hos publiken. Och ja, det finns ett gäng riktigt livevänliga karameller på den inspelningen även om sångaren i texterna orienterar sig mer längs huvudstadens än Norrköpings gator den här gången.
Krunkan kommer till Bråvalla efter att ha fyllt en releasefest på Riche till bristningsgränsen, kuskat studentflak på hemmaplan och gästat Filip och Fredriks rekordpodcast i Globen.
Skapligt i ropet med andra ord.
Det är klart att det inte blir ett Håkan Hellström-moment. Speltiden mitt på dagen utesluter ju att det skulle kunna bli det och en asfalterad landningsbana i Norrköping är inte Ullevi hur mycket man än skulle önska det.
Men när Krunegård rasslar loss i rockslamret som avslutar annars lugna ”Under broarna i Skanstull” (för ja, den förutsätter jag att han kommer spela) anar jag att han bara en liten, liten gnutta kan nosa på den euforiska känsla som uppstod med 140 000 händer i luften till dubbelmackan ”Känn ingen sorg för mig Göteborg”/”Det kommer aldrig vara över för mig” på Ullevi.
Det skulle räcka riktigt långt.
Det är som sagt pop-pojkarnas år i år.