Låt oss prata om arbete nu igen. Jag såg att vi har sjuhundratusen arbetslösa. Sjuhundratusen av oss uträttar ingenting. Ändå funkar samhället. Det är förvånande. Affärerna är fulla med mat, varuhusen fulla med prylar, vårdcentraler är igång, liksom sjukhus, skolor och daghem. Allt vi behöver finns i överflöd. De sjuhundratusen arbetslösa behövs alltså inte?
Det är väl som det ska. Arbete som förr gjordes för hand görs numera av maskiner. De människor som befrias från arbete kan då ägna sig åt skojigare sysselsättningar, sporta, leka, dansa, måla tavlor, spela musik.
Det skulle de kunna göra om de levde för sin egen skull. Men nu är det så att dagens människor inte lever för sin egen skull utan för att en liten klick herrar ska tjäna pengar på dem. De ska ”stå till arbetsmarknadens förfogande”. De ska söka jobb – inte för att samhället behöver deras insatser utan för att de, eventuellt, ska kunna göra någon rik herre ännu rikare.
Hur kommer det sig att allt fungerar fast sjuhundratusen medborgare inte gör någon insats? Jo, det funkar för att den som har jobb får slita ut sig genom att göra två eller tre personers arbete för en persons lön. När de två som tidigare var med och delade på jobbet blev ”friställda” betydde det att ägaren stal deras löner och lade dessa pengar till sin egen vinst.
Att den som blev kvar på jobbet skulle få tre löner kom aldrig på tal.
En äldreboende i Göteborg har ramlat fem gånger och skadat axeln och höften, slagit ut tänder och spräckt ögonbryn. Personalen är kraftigt underbemannad och sliter som djur. När sköterskorna säger ifrån får de höra att de kan byta jobb om de inte trivs. Utpressning från ägarens sida alltså.
Men – detta äldreboende i Göteborg är kommunalt! Människofientligheten har spritt sig till politiker och tjänstemän som nu tror att sparande i stället för service är deras uppgift!
Om det behövs ett visst mått av arbete i samhället, bör man väl betrakta dom som drar sig undan och inte vill arbeta som asociala. Fastighetsägarna är ett av de värsta exemplen. De lever på ägande. Det de äger är något som andra är beroende av. Bostad måste alla ha. Ägandet av fastigheter ger möjlighet till utpressning. Fastighetsägare är samhällets värsta parasiter.
Ernst Wigforss ville på 1940-talet att hus och mark i städerna skulle ägas av samhället. Sossepolitiker borde jobba för sånt. Margot Wallström till exempel.
Hon baktalas av arbetarrörelsens fiender. En av dem heter Olle Ljungbeck och bor i Gävle. Han påstod för flera år sedan att Margot Wallström är girig. Han påstod att hon hade tvåhundrafemtitusen i månadslön plus femtitusen i fickpengar varje månad. Plus fria resor och en skatt på bara femton procent. När hon slutade i Bryssel fick hon 1,5 miljon i årslön. Plus fem miljoner i avgångsvederlag. Påstod Olle Ljungbeck.
Så kan en illasinnad motståndare beskriva en s-politiker, en som ska representera oss, leva som vi, dela våra villkor. Hoppas hon kan överse med sånt. Hon är väl van.