För oss som inte tror på skillnader mellan vi och dem får våldshandlingar numera en ytterligare dimension. Under hösten bombade terrorister ett köpcentrum i Libanon. Tragedin genererade notiser i vissa medier. Några dagar senare var de fasansfulla attentaten ett faktum i Frankrike. Vid sidan av sorg och förödelse framstod en annan bild. Det blev tydligt att det var skillnad på folk och folk. Människors lika värde kändes inte lika självklart längre. Vissa i ens närhet hade klara kopplingar till Frankrike så det fanns viss logik i den större känslostormen gentemot Frankrike jämfört med Libanon. Men majoriteten hakade på, om det berodde på medierna eller grupptrycket som uppstod på sociala medier låter jag vara osagt. Det hela slutade med att Norrköpings kommun flaggade med Frankrikes nationalsymbol vid Rådhuset och Saltängsbron.
Det var inte många månader efter Paris då ett attentat ägde rum i Nigeria. Kanske hade några små celler inuti mig hoppats på samma empati för nigerianer. Kommer tydligt ihåg en kontakt på sociala medier som sarkastiskt konstaterade ”vilken uppslutning kring Nigeria och offren, överväldigad av allt stöd med gröna och vita färgerna”. Sanningen var att världen inte gav Nigeria någon emotionell allians.
Däremellan har attackerna duggat tätt världen över. Attentat skedde i Turkiet. Svensk media rapporterade lite om dessa händelser. Morgonprogrammen i tv ägnade kanske en kvarts diskussion åt dem. Återigen attackerades en europeisk stad igen denna vecka, Bryssel. Vad gör Norrköpings kommun? Flaggar för Belgien. Jag kommer inte ihåg att jag sett Turkiets röda fana lyft i vår stad. Trots att turkar varit lika mycket offer för terrorns grymhet. En sak att ens bekanta har en ryggmärgstendens att bry sig mer om det konstruerade ”västvärlden”. Men att kommunen väljer att hissa flaggor för vissa offer men inte andra är ärligt talat skamligt. En institution vars arbete utgår från demokrati och baseras på människors lika värde ska inte ta ställning på det här sättet.
Det kan låta som att jag propagerar för mer nonchalans. Så är det inte. Problemet är svårdiskuterat eftersom det i sak inte är fel när människor visar sympati för andra. Problemet är att särbehandlingen som pågår också gör våra grundbekymmer mer tydliga, alla människor är inte lika mycket värda. Antingen förstår inte kommunen signaler de skickar ut eller så är de populister som väljer att flagga baserat på sociala mediers reaktioner.