Det finns (ganska många) fenomen man som musikälskare tror att man aldrig kommer att förstå. Jag till exempel, kommer förmodligen aldrig förstå den totala storheten med Iron Maiden, på fullaste allvar kunna sätta mig in i situationen för människor som tror och tycker att reklamradions smala utbud is the shit eller inse att det är rimligt att Ulf Lundell ger (minst) tre timmar långa konserter.
Och så trodde jag aldrig att jag skulle kunna få rysningar av Martin Svenssons gamla Melodifestival-hit ”(Du är så) yeah yeah wow wow”.
Det är ju en så fruktansvärt vedervärdig låt. Jag blir upprörd bara någon andas om den där plastiga, imbecilla, spåndumma visan som kom på fjärde plats i sångtävlingen 1999 och sedermera klättrade hela vägen upp till förstaplatsen på singellistan.
Jag ser bara den där vedervärdiga koreografin och scenografin från Melodifestivalen framför mig när jag tänker på melodin som fungerade som draglok för albumet ”En helt vanlig Svensson” (som i all välmening inte kan beskrivas som något annat än en betydligt svagare variant av Jumper för er som minns ert 90-tal) och satte sockersöte Martin Svensson på den svenska popkartan en gång för alla.
Kort och gott, låten är sämst. Helt och hållet SÄMST!
Den uppfattningen vände Den Svenska Björnstammen effektivt upp och ner på förra veckan.
Som en blixt från klar himmel.
För där, längst bak på det nya synnerligen trevliga albumet ”Country”, ligger den ju. Förvisso med en spolad parentes och några bortplockade yeahn och wown. Men nog är det ”(Du är så) yeah yeah wow wow”alla gånger.
Det kom extremt oväntat. Att Den Svenska Björnstammen gör en cover är i sig naturligtvis inga som helst konstigheter. Kollektivet har alltid varit modigt och gått precis den väg de själva funnit mest lämplig. De har aldrig bangat ett tokigt experiment.
Men att ge sig på en så hopplös låt – och förvandla den till något briljant. Det är oväntat.
Den Svenska Björnstammen har skalat bort allt lull-lull och den fjäskiga känsla som personifierar låten för att istället stoppa in den i ett avskalat popsammanhang med sång och körer som är så bräckliga att det är omöjligt att inte bli berörd. De har tagit låten från tre minuter skränig schlagerkollaps till en minut och femtiosju sekunder känslosamt popunderverk.
Det är uppenbarligen aldrig försent att bli överbevisad och göra nya insikter.
Jag trodde aldrig att jag skulle kunna få rysningar av ”(Du är så) yeah yeah wow wow”.
Hösten 2015 älskar jag just den låten.
Tack Den Svenska Björnstammen!