2017 kom lagändringen inom biografområdet som innebar att vuxna kunde ta med sig barn under 15 år till filmer med 15-årsgräns. Enligt Statens medieråd påverkar inte de nya reglerna åldersgränserna på bio utan ansvaret förflyttas till föräldrar. Dåvarande kulturminister Alice Bah Kuhnke motiverade beslutet med att föräldrar kan mognadsnivån hos sitt barn.
Vad som däremot samspelar med den verkligheten är en industri som anstränger sig för att få ner åldersgränser. Förmodligen inte på grund av generositet utan för att ju fler som kan se en film på bio, desto fler betalar för filmen. Desto fler som köper tilltugg och annat på biografen. Det här behöver jag knappt skriva eftersom de flesta 14-åringar kan lista ut det. Däremot är det inte allmän kunskap att filmbolag tar juridiska strider för att få ner åldersgränser. Fortfarande finns vissa regler, du kan inte ta med en 5-åring till film med 11-årsgräns. 13-åring kan inte själv gå på film med 15-årsgräns.
Huvudproblemet är föräldrarna. Ända sedan jag började bevaka film för Folkbladet har jag ständigt sett exempel på alldeles för unga barn som får följa med på filmer olämpliga för dem. Redan när lagen trädde i kraft var jag väldigt tveksam och har tyvärr sett både överträdelser och försök till sådant i två år.
Senaste veckan när jag skulle se film stod jag bakom kön där två yngre flickor skulle se "Lejonkungen". En klassisk barnfilm tänker de flesta, rimligtvis. Men den nya live-action-versionen är mer mörk och bister skildring vilket gett den åldersgräns på 11 år. Det innebär att är ett barn under 11 krävs sällskap av vuxen som då tar ansvar för skyddet, i form av exempelvis dialog. Jag har absolut förståelse för den som inte innan kunde tro att just "Lejonkungen" var en film med åldersgräns.
Att "James Bond" eller "Godzilla" får hög åldersgräns förvånas förmodligen ingen av, men "Lejonkungen" förstår jag. Vad som däremot hände där i kön var att personalen fick förklara att eftersom det ena barnet inte var 11 år ännu kunde inte de gå på filmen utan vuxet sällskap. De vuxna argumenterade med personalen om att barnet skulle fylla 11 om två dagar och att de skulle finnas i närheten (majoriteten av diskussioner med biografpersonal handlar om barn som snart fyller 11, aldrig ett barn som har ett halvår kvar.).
Personalen förklarade att de inte kan gå emot reglerna, speciellt inte när de vet om åldern. Den ena vuxna började då skälla ut personalen och klaga på att de varit för ärliga med barnens ålder. Det spelade i sammanhanget ingen roll att personalen förklarade att de riskerar sina jobb om de går mot regeln.
Här vill jag skicka ett meddelande till vuxna och föräldrar. Det är inte okej att gå på biopersonal. Du borde istället tänka djupare på hur ditt barn påverkas av att ta in något som inte är lämpligt för deras ålder. Ditt nöje är inte värt att personal hamnar i problem i sin anställning. Du bör även fundera på hur mycket egoism du visar upp för ditt barn när du skäller ut personal som gör sitt jobb.