Tittar i gamla fotoalbum, letar efter ett speciellt kort men fastnar i minnen.
Det är tidigt sjuttiotal, mamma har afropermanent, alla bär glasögon med gigantiska bågar och orangea och bruna kläder. Även möbler och inredning går i samma färger, avocadogröna kylskåp och plyschsoffor i stora blommönster och – förstås – heltäckningsmattor. Jag och min syster har likadana jeansdressar och mormor har schalett. Det är somrar i Danmark och vintrar i fjällen och mängder av människor jag har glömt. Solen verkar alltid skina och snövallarna på garageuppfarten är meterhöga. Minnena väller över mig och återigen förundras jag över hur fort tiden går.
Fotona jag egentligen letar efter är från somrar på Gotland, sent sextiotal. Konstigt nog har jag oväntat starka minnen därifrån, trots att jag var så liten. Vi hyrde stuga eller lägenhet, både i Visby och utanför, och somrarna var oändliga, trots att vi säkert bara var där två veckor eller så. Minns att en av mammas vänner, en känd och älskad sångare, tog hand om mig en het dag på Tofta strand. Jag hade orange plyschdress och poserade glatt i sanden och på klätterställningar. Synd att man inte kunde ta selfies på den tiden utan han var tvungen att hålla i kameran. Det är bara jag som vet vem som tagit fotona. Nu tycks jag dock inte hitta just dem, bara andra bilder därifrån.
Tänk vilken skillnad det är på fotograferande då och nu.
Man hade 24 bilder på sig, i bästa fall 36, och det gällde att täcka in så mycket som möjligt. Blir ofta besviken när jag tittar igenom egna foton från tonåren. Jag var en urusel fotograf, många huvudlösa kroppar eller extrema avståndsbilder, där man knappt kan urskilja en enda människa. Eller nåt motiv i ena hörnet och resten meningslös gräsmatta. Idag knäpper jag lätt av hundra bilder under en morgonpromenad, bara för att jag kan liksom. För ett tag sen fyllde en barndomsvän år och jag letade efter en bra bild på henne från då. Tänkte att jag måste ha massor. Visst, det hade jag, men inte en enda gick att använda. Hon syntes ofta bara som en liten prick där borta och hade det inte varit för sammanhanget hade jag inte kunnat gissa att det var hon. Eller så var hon fångad mitt i en tugga eller när hon säger något, vilket alltihop gav märkliga ansiktsuttryck som absolut inte gör henne rättvisa.
Om några dagar är det äntligen dags att återvända till Gotland, fyrtiosex år senare. Har varit på väg många gånger, men inte fått till det och det ska bli fantastiskt. Tänk om jag vetat var vi bodde då, men det finns inte längre någon att fråga. Får fantisera istället, tänka att jag kanske gått på just de gatorna en gång som liten flicka, för en evighet sen. Ska definitivt använda kameran på ett bättre sätt än förr. Säkert blir det meningslösa och misslyckade bilder nu också, men det gör inget, det är bara att ta bort. Jag räknar med vackra solnedgångar, snygga drycker i motljus och en och annan blomma. Kanske ska ta en obligatorisk fotbild-på-sandstrand-framför-hav också. Har faktiskt aldrig tagit nån.
Ha en fortsatt bra sommar!