Museer och gallerier är inte de enda platser där man kan se konst i Stockholm. Tar man den röda linjen i T-banan kan man till exempel titta på Siri Derkerts kända bilder om fred och kärlek vid Östermalmstorg.
– Hennes utsmyckning är en av de finaste. Stockholm har en otrolig konstskatt under jord, säger konstnären Ulla Fredriksson.
Vi träffas i det nybyggda huset i Konungsund, som sticker ut med sin läckra plåtfasad. Ateljén är fylld med skisser och idéer som ger en fingervisning om den prövande processen bakom ”Nova”, hennes konstnärliga utsmyckning av en pendeltågsstation som ska byggas i det helt nya bostadsområdet Vega, i sydvästra Stockholm.
– Det är det längsta konstprojekt jag jobbat med, säger hon.
I inledningsskedet 2014 fick fyra konstnärer i uppdrag att göra ett förslag till konstnärlig utsmyckning.
– "Slå på stort och ta ut svängarna. Det finns inga begränsningar", sa de, berättar Ulla.
Juryn fastnade för hennes förslag Staella, en blomliknande boll med lysande pistiller som sköt ut från väggen. Hon inspirerades av namnet Vega, den ljusaste stjärnan i stjärnbilden Lyran.
Men så plockar Ulla Fredriksson fram en torkad solrosblomma, vars blomblad har fallit av.
– Den här är ursprunget till hela arbetet. Den har ett intrikat mönster som jag har bearbetat digitalt.
Bland de många skisserna och modellerna finns blomman avgjuten som bronsplakett. Men också en boll som påminner om en planet, inskjuten i kartong, lika stor på båda sidor.
– Jag ville skapa en ledstjärna i området.
I den vinnande modellen Staella blir solrosens frön istället till pistiller.
– Den skulle omsluta fasaden och längst ut ville jag ha lampor. Jag ville redan då att ljusstyrkan skulle skifta en aning, men knappt märkbart för att skapa en levande yta. Lite som en pulserande stjärna. Man skulle se den både från perrongen utifrån, och i rulltrappan inne i stationshuset. Jag var väldigt nöjd med den.
Men sedan stramades budgeten åt. Ulla har det senaste halvåret jobbat fram ett nytt förslag. Det fick namnet ”Nova” är istället platt och placerat inne i huset. Utsmyckningen består av 512 klotformade porslinslampor i olika storlekar och styrkor. Små lampor i mitten och de större i periferin.
– Jag är förtjust i Ifös klassiska badrumslampa. Den behöver inte specialbeställas och ger en igenkänning. Jag letade efter en form som är pistillik.
Lamporna är placerade efter mönstret som solrosen i trädgården gav idén till.
– Jag gillar verkligen att förlora mig i det intrikata mönstret som har en matematisk regelbundenhet, men en skönhet som bara naturen kan skapa.
"På avstånd smälter ljuspunkterna samman och bildar ett sammanhållet klot, en stjärna, en sol" skriver Ulla Fredriksson i sin presentation. Med sensorstyrd teknik skiftar ljuset i styrka med årstiderna och på dygnet.
– En ljusdesigner har hjälpt mig att ta fram styrningen. Skulle man ha samma styrka så skulle ljuset knappt märkas en solig dag, och det skulle vara bländande och outhärdligt en mörk höstkväll.
– Men det är riskabelt att jobba med ljus. Det är så mycket ljusblink överallt som pockar på uppmärksamhet på ett stressande sätt. Jag vill att det här ska vara den totala kontrasten. Om man blir stående en stund kan man förundras över ytterst långsamma, knappt märkbara, förändringar i ljuset. Det intensiva tempot bryts.
Under hösten 2018 ska konsten komma på plats och 2019 ska stationen invigas. Ulla kommer att jobba i skylift på plats och räknar med att det kommer att ta en veckas tid att ut markera var lamporna ska sättas.
– Jag sätter upp en stor vepa med hål och markerar nog ut punkterna med spray.
Just nu håller hon på att göra ritningar över all teknik för att ge tydliga instruktioner om hur kablar ska dras och beräkningar av hur många klamrar och meter kabel som behövs.
– Det blir ett virrvarr med elkablar, gärna gröna om det finns. Det är mycket att tänka på, med allt kablage som måste ligga utanpå. Först ville jag ha det dolt, men det blir alldeles för komplicerat att ha det inne i väggen. Då gjorde jag det som en del av konstverket. Det blir som en stjälk, eller ett nätverk av vener.
Vad betyder det för dig som konstnär att få ett så här stort uppdrag?
– Det är jätteroligt att få jobba med något under så lång tid. Det är också väldigt lärorikt att få vara delaktig i ett stort och komplext byggprojekt.