Ernst Billgren är känd för de grävlingar, ekorrar, rävar och rådjur som befolkar hans måleriska landskap. Men han värjer sig mot epitetet "rävmålare" och påstår att mindre än två procent av hans målningar har rävar i motivet. "Procentuellt sett vore det mer relevantare att fråga honom om varför han är så förtjust i abstrakta rumsupplösande sjok av färg, oftast lager på lager – som täcker en betydligt större yta av hans produktion. Rävarna, björnarna, rådjuren och resten av menageriet är egentligen inte mer motiv än bildens andra komponenter som färgval, konstnärens namn, men de utgör förstås en uppenbar och lättillgänglig yta" kan man läsa i utställningskatalogen Wilhelm von Kröckert.
När Ernst Billgren blivit ett storsäljande varumärke väljer konstnären en annan väg – och tar tillbaka födelsenamnet Kröckert.
– Billgren var en bilmek från Farsta som min mamma träffade när jag var fem, berättar han i samtalet med konsthallschef Lars-Ove Östensson, på Passagen i Linköping.
Namnbytet är mer än ett byte av bokstäver. Det var ett sätt att bryta med omgivningens förväntningar och ta sitt konstnärskap ett steg vidare. Men också ett sätt att undersöka konstens egen bärkraft. Resultatet har visats på Galleri Bohman i Stockholm, där måleriet har beskrivits som egensinniga och vitala fantasy-målningar med folklorekrydda.
– Jag bytte namn, motiv och sätt att arbeta på. Nu jobbar jag nästan som man stickar, där man börjar från ena hörnet. Jag har inte utgått från några existerande bilder, utan stängde av internet och andra influenser. Jag försökte ändra på så mycket som jag kunde i sammanhanget, för att se om det kunde göra någon skillnad, säger han.
Konstnären har ständigt ifrågasatt konstbegreppet och har skrivit två böcker med titeln "Vad är konst?". Samtalet gled in på den kniviga frågan som i böckerna får flera olika svar.
– Det är egentligen en språklig fråga kring vad som innesluts och utesluts. Men utesluts nästan inget betyder begreppet inget alls, säger Billgren/von Kröckert som hellre säger att han sysslar med måleri än konst.
– På skoltiden tänkte jag att om man kommer in på konstskola så kommer folk att berätta det för mig. Men till min förvåning och besvikelse sa folk oftast bara vad de tyckte. Vetenskaper som kemi och fysik har utvecklats, men konsten är fortfarande i tyckarstadiet, säger denna motsägelsernas man som både visar långfingret mot konstetablissemanget och naturligtvis är en del av det.
Konstsamtalet arrangerades av Norrköpings Konstvetenskapliga Förening i samarbete med Konstmuseet och Folkuniversitetet.